Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 augusti 1850, sida 1

till lif. Patriarkalismens, Faderskapets,, form tillhör en försvunnen kulturperiod och kommer aldrig mera åter. Men hvilken år då den mya samhållsform uti hvilken det lif, som nu år i sin födelse, skall framträda? Hvilken år den form i hvilken det nyss nåmnda målet: arbetarens bergning och oberoende, skall vinnas? Tillåten mig stanna ett ögonblick vid denna vigtiga, till framtiden stållda fråga! Det år bildandet af denna form, som i nårvarande stund utgår mensklighetens lifsfråga. Ännu ligger den som ett aflågset mål; ånnu hvålfva sig tunga dimmor öfver den dag som skall framgå, men bland dessa dimmor, vid den fjerran horizonten, kan det troget sökande ögat upptåcka en stråle af dagens morgonrodnad. För den, som så sökt och funnit, vill det synas, att den samhållsform som nu söker framtråda, för att tillfredsstålla mensklighetens fordran på ljus och frihet, år — broderskapets. Det år denna form, som skall följa på faderskapets, patriarkalismens. Dess yttre gestaltande sker i den fria föreningen mellan arbetare, i associationen, som består deri, att de produktiva arbetena, så vål i staden som på landet, komma att drifvas af sins emellan förenade, i arbete och afkastning delaktige arbetare. Detta år den tanke, s som synes komma att utgå ur tidens gåsningsprocess, sedan den blifvit sofrad från slagget af förvillade theorier och upprörda passioner. Den har redan många gånger blifvit uttalad af mån sådane som Michel Chevalier, Leon Faucher m. sl., (den sednare en gång. Frankrikes minister, råknad till de reaktionåras antal.) Blott i det fall, att någon skulle vilja nårmare sysselsåtta sig med detta omfattande åmne, vill jag ytterligare utveckla det. Tidens korthet medgifver det icke nu, utan jag öfvergär från det som år framtidens mål till hvad som för dgonblicket år möjligt att verkstålla. (Forts.)