Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 augusti 1850, sida 1

om arbetsklassen och dess ställning höll hr A. Hedlund vid det nyligen uti Örebro slutade landtbruksmötet ett sårdeles lyckadt föredrag, hvarur vi tillåta oss reproducera följande: — — Men — det år icke min mening att hår framhålla några skuggsidor af arbetsklassens nårvarande stållning: jag vill blott sammanfatta frågan i följande enkla sats, hvilken jag tror ej kan bestridas, nemligen: — att denna talrika menniskoklass icke, öfver hufvud taget, befinner sig i den belågenhet, att den deruti kan låtteligen uppfylla sin menskliga bestämmelse. Menniskans beståmmelse år ju nemligen, att under den korta öfvergångsperiod, som hon tillbringar på jorden, utveck la sig i andligt hånseende, till förståndets upplysning, (detta år det intellektuella momentet) och till hjertats, viljans, karakterens förådling, (detta år det moraliska, sedliga momentet), hvilka båda tillsamman utgöra hvad vi kalla: Bildning, kultur. Der någotdera af dessa elementer i bildningen fattas, der år halsbildning. För denna bildning, för denna högre, andliga utveckling, åro de yttre jordiska förhållandena medel, icke absolut beståmmande, men dock ganska ingripande medel. Håruti ligg er just deras stora betydelse. Hurudan bör då, frågar man sig, en menskas yttre stållning vara, för att den skall verka befordrande för hennes andliga utveckling? Låtom oss se till huru förhållandena nu åro! Hår finna vi å ena sidan en samling, en tallås samling varelser, som nådgas anvånda alla sina kroppsliga krafter och all sin tankeförmåga, ifrån morgon till aftonen, ifrån lifvets morgon till dess afton, för att kunna ega något att föda och klåda sig med. Å andra sidan se vi ett antal menniskor, vida mindre talrika, men dock tillråckligt många för att kunna förete tydliga exempel, som lefva sin dag och sitt lif aldeles bekymmerslöst, utan omtanka, utan verksamhet för eget eller andras vål. Det år å ena sidan fattigdomen, med sin srestelse till brott, och rikedomen, med sin, kanske åunu svårare, frestelse till förstörande njutningar och laster. De osser som åda dessa olika samhällsstållningar skördat åro alltför talrika att kunna råknas. Hår,