Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 augusti 1850, sida 1

— — Italienska operan år tillstångd, —tillade Gabrielle. — Man tråässar endast assårsmån och deputerade, — återtog Rene. — Paris år obeboeligt, — fortsatte den unga flickan i allvarsam ton. Hennes medtalare nårmade sig. — Således, — återtog han i mera sörtrolig ton, — skulle ni gerna gå i in på att hvarje år framlefva några månader i enslighet? — Jag! — utropade Gabrielle, — ack! ensligheten år förtjusande! .... Först och fråmst såtter den oss båttre i stånd att njuta af balerna under påföljande vinter. — Och sedermera, — fortsatte Rene, huru mänga nöjen, som man icke kan njuta utan på landet! Promenader, lektyr. — Och det förtroliga samspråkandet! — sanmärkte Gabrielle; — i Paris drages man bort med hvirfveln mot sin vilja: man måste der lefva med verlden och får verlden, men i den landtliga ensligheten följer man sina böjelser, sitt hjertas vanor; man lefver uteslutande för sin man. Vid detta sista ord, som undföll henne under samtalets liflighet, hejdade hon sig, rodnade mycket och tillade brådskande: — Såvida man nemligen år gift!