Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 juli 1850, sida 1

Htcttin:-8ttttttttt:!)::t 1::-2:tt Carlslund. Med ett ord: Jag ser i andanom ett Sverige, vål odladt icke allenast af herremannen, utan ock af bonden; Jag ser den sednare icke blott efterfölja den förres exempel, utan ock inhemta hans lårdomar vid riksoch provincial-landtbruksmåten och beklagar af allt mitt hjerta, att nu varande måte fattat det okloka beslutet, att nåsta rikslandtbruksmöte skall hållas först efter tre års förlopp, icke besinnande, att det år af oberåknelig vigt, att dylika möten hållas ofta, såsom gagnande icke blott för de stora jordbrukarne, som kunna besöka mötet, ehvar det må hållas, utan åfven för de små, som ej kunna dervid närvara oftare ån det hålles inom deras ort. Huru vål, om dessa landtbruksmåten hådanefter, såsom hittills, fått hållas årligen. Snarare hade -de då kommit rikets vestra trakter till godo, hvilka ånnu icke haft någon allmån fördel af dem; snarare hade de kommit att å nyo hållas på de orter, som redan rönt deras helsosamma inflytande på landtmannanåringarne. Jag glåder mig dock, att detta möte ej haft magt att utsåtta landtbruksmötenas hållande allt framgent till hvart tredje år. Ett, annat möte skall nu tvifvelsutan åter göra dem till årliga, helst det nårvarande gerna, om det gått an, skulle velat upprifva sitt förhastade beslut om det treåriga uppskofvet. En kommitt bildades mötets första dag på det sått, att ordföranden anmodade hrr Celsing, Nathorst och doktor Gumeelius, att vara ledamöter deri och utse 2:ne andra, hvilken kommitt skulle tredje dagen af mötet afgifva ett förslag om orten, der nåsta landtbruksmöte borde hållas, och, obetånkt nog, åfven om bestyrelsen för detta måte. Jag sade: obetånkt nog, och detta, såsom jag tror, med råtta, emedan, um förslaget om orten icke blefve antaget, åfvenledes alla fundurer om bestyrelsepersonalen vore fruktlåsa och mindre på sitt stålle. Det visade sig ock, att man håruti ej gick betånksamt till våga. Då kommitten tredje dagen kom fram med sitt förslag, innehöll detta, att det från Stockholm, der redan 2:ne landtbruksmöten varit hållna, endast 7 mil aslågsna Upsala, borde blifva måtesort, att hr landshösdingen baron Kremer borde blifva förste ordförande, hr hofstallmåstaren Braunerhjelm, hans suppleant, hr professor Fris andre ordförande. Den andres suppleant påminner jag mig icke. Tit. Kremer var vid förslagets afgifvande icke inne, men kom just, som saken höll på att afgöras efter kommittrades förslag. Han yttrade då, att han, så vida beslutet redan vore fattadt, naturligtvis underkastade sig detta och vore erkånsam för den heder, honom personligen blifvit bevisad. Vore åter icke, sade han fullkomligt taktmåssigt, beslutet oåterkalleligen redan tattadt, så ville han föreslå, att nåsta måte komme att hållas i någon stad i vestra delen af landet, som ånnu icke varit delaktig af de förmoner, ett landtbruksmöte i rik mon erbjuder och skåänker. För sin del ville han då föreslå Lidköping, belåget i en trakt der jordbruket långe varit illa skött, men nu som håst bemödade sig att uppstiga ur sin vanmagt. Förslaget vann genast starka sympathier, och det till den grad, att propositionen om Lidköping såsom mötesort be—— —