Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 juli 1850, sida 1

bad honom efter detsammas emottagande. Den olycklige Bouvard rättvisade sålunda ånyo Virgilii ryktbara vers: Sic vos non vobis. Han hade händelsevis en gång i sitt lif varit våltalig, och det lånde hans rival till fromma. I det ögonblick, då den unga amerikanaren varseblef Gabrielle, omlåste hon ån engång kårleksepisteln och deklamerade hvarje ord med detta öfvermått af beundran, som endast kårleken kan gifva. Än stannade hon, liksom för att riktigt smaka hela såttman af ett uttryck; ån påskyndade hon sina steg, liksom hånförd af framstållningens eld. Ren kunde genom löfverket endast ofullståndigt följa dessa feberaktiga rörelser. Imellertid såg han, att den unga flickan, efter slutad låsning, hastigt dolde papperet i sin barm. Båda två uppnådde nåstan liktidigt häckens slut och befunno sig ansigte mot ansigte. Gabrielle kunde ieke tillbakahålla ett litet utrop; och det såg ut, som om en stråle af aftonrodnaden plötsligen farit öfver hennes ansigte. Ren6 helsade och bad om ursåkt, för det han stört den unga flickan i dess drömmerier. — Iag söker Marcel, — stammade denna och lätsade med ögonen mönstra alle-öppningarna.