Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 juli 1850, sida 1

han tagit vågen åt slottet och gick långs efter en tåt håck, då hans uppmårksamhet våcktes af låtta steg på andra sidan om håcken. Nästan i samma Ögonblick Syntes tvårtigenom det gröna löfverket en smärt, hvitklädå gestalt, i hvilken Rens genast igenkånde Gabrielle. Den unga flickan gick med små steg och låste om igen Bouvards bref under sådana yttringar af ömhet och glådje, att denne skulle vid åsynen deraf trott sig upplyftad till sjunde himlen. Olyckligtvis hårledde sig alla dessa uttryck af sinnesrörelse ifrån ett qui pro quo. Öfvertygad, att han vore den ende friaren på Barville, och lydande för öfrigt, jag vet ej hvilken, sentimental inspiration, hade notarien uraktlåtit att underteckna sitt namn, och Gabrielle, hvilken icke kånde hans stil, hade under brefvet förmodat det enda namn, som i hennes tanke kunde stå under en sådan bekånnelse. Alla kårleksförsåkringar af den stackars skrifkarlen hade hon således tillråknat herr Rene; ehuru denne aldrig hade skrifvit till henne, så hade hon likvål igenkånt hans hand, hans tankegång; det var hans chevalereska tillgifvenhet, hans enkla och naturliga exaltation, hans geniala finhet! hon såg honom i hvarje ord! Hade hon ålskat honom före brefvet, så var det tydligt att hon till