Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 juli 1850, sida 1

—npL!4 samma trådgärden för att gråsva, kratta, ympa, okulera, hyfsa m. m. att derigenom bereda sig till ett lif af verksamhet, vinst och trefnad, står jag i ett sinskt boskapsstall, der gödseln till verklig fördel för boskapen och menniskorna under vintern sår våxa ånda till 3 alnars höjd, eller håller jag på att grunddika ett vål och regelmåssigt anlagdt åkerfålt, der jag år efter år upphemtar de rikaste och mest omvexlande skördar; ån utdikar jag i våra urskogar, kårr och dymossar för att få dem att båra ymnig och god skog, för hvilket, utom .den naturliga vinsten, jag tillika önskar mig en belöning af staten, hvilken jag dock icke vill unna åt den, som möjligen lyckas i det nåstan omöjliga att göra en hvitmosse skogbårande; ån sysselsåtter jag mig med baron Hamiltons hannoveranske torfskårare att hacka sönder och åter sammantrampa en lås brånntorf för att göra den fast och tjenlig att anvånda till hvilken eldning som heldst, vare sig i den vanliga spiseln, i slammeller masugnen, eller ock i stångoch manufakturjernshärden; jag arbetar på ångbåtsfarten mellan de nordiska rikena och den engelska verldsmarknaden och har redan, enligt hr baron Hamiltons historik öfver denna sak, dermed hunnit så långt, att enskilde engelsmån åtaga sig besvåret mot ett litet honorarium af 4 a 6000 pund sterling om äret; än vill jag med hrr Svartz och Kramer hafva civilingenidrer bildade och stationerade minst en i hvarje landskap, notabene på statens bekostnad, hvartill goda tillgångar skola finnas i den (oaktadt eller kanske råttare just genom privatbankernas medtåflan) rika bankovinsten; ån smakar jag, på mjölken i hr Hedengrens kostsamma mjölkkållare uti hans fordom rödnumera gulmålade kopparhunkar: ån i major Gussanders vålförtenade glånsande kårl af jernbleck med sina aftappningsapparater, der mjölken i vanligt rum, oaktadt 18 å 22 graders vårme, bibehåller sig fullkomligt söt i 24 a 30 timmar, men åndock i god qvantitet afsöndrar grådde, hvartill i hr Hedengrens kållare ej får vara öfver 12 graders vårme; med hela samlingen inståmmer jag uti hrr Kremers och Svartzes anhållan, att hr Hedengren ville anstålla comparativa försök med begge methoderna och införa resultaten i hr Arrhenii tidskrift; jag fröjdar mig öfver löftet, som hr Hedengren benåget afgifver; jag beklagar vål med baron Hamilton, hrr Vindrufva Å comp:s vandaliska sörfarande med skogarne i Stockholmstrakten, men instämmer icke med honom uti den tanken, att hårda band och bojor måste låggas på den enskilde i afseende på begagnandet af hans egendom, skogen, då han har frihet att anvånda allt annat, som han eger, så, som det honom båst synes, ty jag år håruti af samma mening, som hr ryttmästaren Tersmeden, att en hvar har rått att med sitt göra, hvad han anser förmånligast, förvissad, att den, som skår sig i fingret, sjelf finner angelågenheten af att förbinda det blödande såret i stållet för att ytterligare utvidga det; ån ser jag i andanom på ljunghedarne stora hjordar af cheviotfår croiserade med tillujelp af Leicesterbaggar; jag förvånas vid beråttelsen om Englands gigantiska rofkultur och ser deraf en miniatyrbild uti de Anckarsvårdska frodiga rofplanteringarne vid