Ungdomssynderna. Roman af Emile Souvestre. Forts. srån N:o 165.) Den unga mannen befann sig dessutom i ett vånskapligt land. Utan att behöfva framtvinga en bekånnelse, var han i tillfålle att utspionera Gabriellees sinnesståmning och förmå henne att öppna sitt hjerta, så att han ord för ord kunde genomstafva det tjusande poem, hvars sista blad man alltid för snart hinner. Han erinrade sig nu det bref, som han två dar förut skrifvit till den unga flickan, och hvilket nu blifvit onyttigt; han ville derföre hemta det ur sin portfölj. Men hela portföljen var borta. Förundrad och orolig kom han att tånka på sin kamp med Soliman, och skyndade till skogsöppningen. Han igenkånde Ååtteligen stållet på den uppsparkade marken och det nertrampade gråset; men allt sökande var fåfångt; han trodde då, att portföljen och brefvet blifvit qvarliggande i hans jagtrock. Under det han sökte erinra sig detta, hade