Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juli 1850, sida 1

Attttt:f:t::::tcazuazf:: :1Åt::222 nåstan liktidigt med telegrafdepeschen, har dock lemnat mundtliga meddelanden, som begagnats i de danska tidningarne, och derförutan innehåller -Börsenhalle flera, med mer ån vanlig opartiskhet hållna krigsberåttelser, så att man genom begagnandet af dessa materialier, kan erhålla temmeligen reda på förloppet af denna vigtiga batalj. Kampen har varit förfårlig. I 7 timmar har den rasat den 24 och i nåra 11 timmar den 25. Slesvigholsteinarne stodo i en ypperlig, mycket stark stållning, betåckt dels af fasta uppkastade batterier, dels af måhånda ånnu starkare naturliga skansar, af uppdåmda åar, stora mossar, skogar och håckar. Danska armeen har anfallit denna starka position, och planen till anfallet synes, såsom åfven de tyska beråttelserna medgifva, varit vål anlagd. Man synes hafva brutit fram från 3:ne håll nåstan på en och samma gång. Norrifrån mot Popholz, Helligbeck och Idstedt, i Oster mot Welspang och Tolk och i vester öfver Solbro och Jubek. Från sistnämnda hållet synes hufvudangreppet hafva skett, och den blodigaste, men måhånda mest afgårande striden egt rum. Insurgenterne hade uppdåmt den lilla åen Trenes vatten, så att det blott var en smal bro att passera och i de stora mossar, som utgöra största delen af omgifningarne, synes danska kavalleriet hafva haft en mycket farlig terrång. Också synes kampen den 24 hafva varit temmeligen oafgörande; de tyska berättelserna påstå åtminstone, att vid dess slut om aftonee ingen af insurgenternes positioner var förlorad, med undantag af Popholz, som icke var beståmd att bibehållas. Kl. 3 om morgonen ilade danska krigarne åter emot de fiendtliga stållningarne med samma mod och dödsförakt som sörlidet år visades vid Fredericia. Motståndet har varit ytterst hårdnackadt. Kl. 12 om middagen måste segerlyckan ånnu hafva varit vacklande, ty då trodde man i staden Slesvig att den lutade åt slesvigholsteinska sidan. Den venstra flygeln af insurgenthären hade dock vid den tiden vikit betydligt tillbaka och uppgifI vit linien vid Treneåen. Danskarne företogo åsven en djerf manöver och sköto fram trupper på sin högra slygel och hotade byen SchuI bye. Hårigenom blottstållde de sig för den saran, att den slesvigholsteinska centern, om den segrade, kunde genom en svångning till venster afskåra deras framskjutna trupper. Men om de deremot förmådde öfvervåldiga siendtliga centern, så kunde de fråmskjutna trupperne taga slesvigholsteinska armeens hufvudstyrka i flanken och tillochmed göra dess såtertäg vådligt. Den hotade punkten vid SchuI bye skyddades imellertid af slesvigholsteinarne genom ditsåndandet af artilleri och striden jemnades åter. Under tiden fortsattes kampen så vål i centern som på högra flygeln, hvarest insurgenterne långe försvarade ITaangsec-linien och passet vid Welspang. Men inemot kl. 2 på eftermiddagen lyckades Dan(karne att medelst ett bajonettansall taga en I liten skog vid Idstedt. Denna kupp assgjorde dagens öde. Ty genom intagandet af denna skog, hvilken i vester stöter till Slesvig-FlensI burgerchauss6en och i öster till Langsee, var scentern fullkomligt genombruten. General Willisen gaf nu nådiga order till återtåget,