Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juli 1850, sida 1

— Ah! Bouvard, jag hade ålagt er detta såsom en hemlighet, — utropade hon i en sörebrående ton. Notarien sramstammade förlåget en ursåkt. Hvad högbåtsmannen angick, så stod han, delad mellan öfverraskning. missnöje och erkånsla, med nedslagna ögon och vånde konvulsiviskt på de papper, som han mottagit af Bouvard. Ernestine gick ett steg mot honom. — Ni år vål icke missbelåten med hvad jag gjort, George? — sade hon med sorgsen och mild stämma; — år det en så smårtsam tanke får er, att den qvinna, Öfver hvars uppförande ni eger skål att beklaga er, har kunnat öfvertygas om ert medlidande? — Fru baronessan har trott sig göra vål, sade matrosen doft. Det år sannt, — återtog madame de Rostang med en smula bitterhet, — månnerna måste förlåta oss, att vi icke ega deras oblidkeliga styrka. Den olyckliga, hvars fel ni straffade med hjelplås åfvergifvenhet, hade flera gånger skrifvit till er utan att erhålla svar; hennes ytterliga elånde gaf henne mod: hon skref mig till från Rouen. — Till er; — ropade Duret. — Endast några rader, till hålften utplänåde genom tärar. — sade baronessan; —