Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 juli 1850, sida 1

—— qe ——— ——— i sin följetong upptager en roman, förutan den vanliga ståmpeln, skall betala en centim i additionel ståmpelafgift. Han förklarade följetongerna för en skamflåck för pressen och påstod att de undergråfde allt hvad som var beligt. Girardin angrep med få ord förslaget och menade att det var ett slags censur att vilja pålågga en afgift, emedan man ogillade en skrifts innehåll, och att det, att taga en afgift, oaktadt man ogillade innehållet, kunde jemföras med intåckten af bordeller, spelhus o. s. v. Komitens referent motsatte sig förslaget, emedan det var lått att kringgå och emedan det vore nåstan omöjligt att uppdraga en gråns emellan romanen och historiska skildringar. Vid skedd omröstning antogs till allmån förvåning Rianceys förslag med 351 röster emot 252. Man borde hafva våntat en motsatt utgång, enår de föregående förhandlingarne syntes utvisa, att man ville skona den bellettristiska litteraturen och blott knåcka den politiska. Men förvåntningar, som stådja sig på hvad som skulle vara konseqvent, gå på sednare tider sållan i fullbordan uti nationalförsamlingen. Den antagna afgiften kommer att bli mycket kånnbar för tidningarne. Får ett blad med 35,000 prenumer., som Presse, hvilket årligen cirka 200 gånger har följetong, blir den årliga afgiften 70,000 Frances, hvilket år betydligt mera, ån beloppet af honorarierna för följetongerna. Alexander Dumas får t. ex. sina följetonger betalta med 1 centim per bokstaf. Förr betaltes han pr rad; men både han och Eugene Sue funno på att så mycket som möjligt begagna samtalsformen i sina romaner, och att skrifva rader på 3 bokståfver eller tillochmed endast tankstreck, hvarföre betalningsnormen blef söråndrad. En centim pr rad gör för en följetong af 500 rader omkring 200 Frances, hvaremot ståmpelafgiften för 35,000 exemplar ntgör 350 Fr. För romaner af mindre ryktbara författare år missförhållandet ännu stårre, enår flera blott erhålla 20 Frances för en följetong. Sedan Rianceys förslag var antaget, ville en hr dilivier, uppmuntrad af församlingens hållning under de förra ;voteringarne, gifva tidningspressen nådestöten medelst ett förslag att tidningarne i afgift till staten skulle erlågga 10-delen af annonsinkomsterna; men detta tyckte dock församlingen vara för rasande och afvisade förslaget. I mötet den 16 föreslog Lasteyrie ett amen dement, enligt hvilket alla tidningar skulle vara lika beråttigade till kolportering å gatorna. Det var vid detta tillfålle som general Lamoriciere, upptrådande till försvar för detta amendement, håll sitt mårkvårdiga anförande, hvilket innebår en afgjord republikansk trosbekännelse. Lamoriciere erinrade församlingen om, att, når författningsrevisionens dag kommer, skulle ett parti fordra legitimiteten, omgifven af konstitutionella institutioner, ett annat Julimonarkien, omgifven af konstitutionella, eller, såsom talet var 1830, republikanska institutioner. Gent emot dessa båda partier skulle stålla sig det parti, hvilket vill republiken såsom den sastaste författning, hvilken sedan 40 år allena kunnat bestå gatkampen (i Juni 1848) och icke sviker på farans dag. Alla dessa tre partier vilja friheten och en parlamentarisk styrelse. Men om man