Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1850, sida 1

Jagtkamrat sör den rapphöna, som han för min skull gått miste om. Jag föreslog honom följaktligen att föra honom till båttre trakter; han inståmde ilrigt, och efter en timmes jagt voro vi förtroliga vånner. — Således, — återtog den unga slickan lifligt, — fann du honom ålskvård? — Förtjusande, min lilla syster. Men under det vi samspråkade, gingo vi vilse, och då aftonen inbröt, dfverföllos vi nåra Forges saf ett ovåder. Vi måste tillbringa natten i skogvaktarens koja, och der Öppnade min I kamrat sitt hjerta för mig. — Ah!... Och hvad sade han dig? — Först, alt han kommit från Förenta Staterna för att bosätta sig i Frankrike. — Och han heter? — Monsieur Rens. Den unga flickan kunde icke återhålla en rörelse. — Kånner du honom, kanhånda? — frågade Marcel. — Jag tror, att det måste vara samma Ren6, som min tante och jag för några veckor sedan tråffade vid hafsbaden i Havre, — sade Gabrielie förvirrad. — Ah! år det så? — återtog brodren med afsigt; — då kan jag förklara, hvad som drog honom till mig. Han har såkerligen hos mig