Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1850, sida 1

Bref från en resande landsman. Basel d. 8 Juli 1850. Schweiziska naturen — litet politik och om Basel. Man finner svårligen ett land, som förenar så många behag för en resande, som Schweiz. Det har ett vanligt berglands fulla majeståt och prakt, dertill i några kantoner slåttbygdens intagande behag samt slutligen naturens största under i sina himmelshöga alper. Schweiz år nåstan intet annat, ån en oupphörlig kedja af kullar, berg och bergsryggar; mellan l dessa ligga leende dalar; slåtterna hafva åter 2 I upphöjningar och fördjupningar och hänga tillsammans med bergen genom de mest lockande och skönast bebygda bergssluttningar. I I djupet mellan höjderna ser man antingen sjöar eller floder, hvilka genom sina mångfaldiga krökningar mellan kullarna ånnu mer föröka de förtjusande utsigterna. I de flesta kantoner ser man med svindlande öga berg tornade öfver hvarandra, hvilka hafva 2, 3, stundom ånda till 7 och ånnu flere fruktansvårda afsatser och hvilka utom sin ofantliga vidd uppnå en höjd, som förlorar sig ofvan molnen. Derbredvid öppnar sig en lång, fruktbar, af lifliga båckar vattnad dal eller en fri utsigt öfver motliggande bergshöjder, der menniskor, kyrkor. byar, enskilta landthus, vingärdar, trådgårdar och talrika hjordar hvimla om hvarandra. Derefter kan man finna en skön skog eller en rad af jättehöga, kala, gula och hvita, understundom mossbelupna klippor, utur hvilkas springor ofta de starkaste tallar och granar framspringa och hånga som djerfva lindansare i det fria; öfverst på spetsarne, liksom vuxna ur klippan, framskjuta ruiner af fordna bergsslott, ånnu i sin sörstöring vårdnadsbjudande och trotsande tiden. Strat derpå han ögat vederqvickas utaf anblicken af strommar och sjöar, i hvilka byar, vinberg och enskilta landthus spegla sig, och der bakom höjer sig åter en praktfull känliiteater af berg, hvilka i blånande fjerran stiga högt Öfver molnen. Och öfver dessa berg åter höja sig isbergens med evig snö belasta de spetsar, hvilka vidtomkring till horizonten utbreda sitt pråktiga skimmer. och sluta synkretsen med en af naturens sållsammaste och mest upphöjande praktscener. På alla sidor sorla kållor jemte vågen och brusande vattenfall af framskyndande bergsströmmar fylla luften med ett angenåmt larm. Ofta tror man sig vara i en öcken af fruktansvårda klippor, ånnu mer fördystrade genom mörka, öfver djupe n svåfvande tallar: på en gång kröker sig vågen, och får ögat öppnar sig en ång med den skönaste grönska, lifvad af betande boskap och klingande klockor, eller en vid, glånsande utsigt öker en stor samlingsplats af menniskor, hus och åkertegar. Atel hör man liksom utur molnen ljudet af bölan