Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1850, sida 1

de hjordar, hvilka ögat icke könjer, eller man ser getterna klåttra på utskjutande spetsar och öfver dem fredliga landthus som svalbon fåstade vid klippan, under det i dalen de tåckaste flickor under sång och skåmt inhösta gråset. Mångfald, storhet och motsats åro de utmårkande dragen för landskapen i Schweiz. Isynnerhet år åsynen afåbjerta motsatser på fallande: vid foten af kala klippvåggar grönska saftfulla ångar; i ensliga, Ode asgrunder mogna de smakligaste frukter; midt i vildmarken höja sig intagande, om odling vittnande landthus; vid randen af de fruktbaraste dalar uppstiga isberg som skyddande vakttora och medan man sålunda med ena foten står i den eviga snön, tråder man med den andra på en grönskande matta, hvarest smultronen rodna; vårens behag och sommarens fruktbarhet herrska hår ostörda bredvid hvarandra midt under vinterns hårdaste inflytande. Ett sådant land år vårdt att se; och emellan Östersjön och Bodensjön har den, som reser för naturens skull, icke skål att uppehålla sig långe. (Forts.) RIIS SSE