Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juli 1850, sida 1

sonisierade otur! Jag fick veta, att han ålskade mademoiselle Ernestine, jag svor, att en gång för alla taga hämnd på honom genom att frånrycka honom sin ålskade, kosta hvad det ville. Oförutsedda förluster drabbade herr Chatel; cession syntes oundviklig, och cession var för honom detsamma som vanåra och dåd! Jag föreslog honom att uppgöra hans affårer, såvida dotterns hand beviljades mig! Ernestine gaf vika, åktenskapet egde rum, och några dar derefter var jag på hafvet med min eskader. Herr de Ramitre blef förtviflad och reste kort derefter till Amerika, der han qvarstannat. — Ni håmnades som en oblidkelig fiende, min far, — sade Marcel upprörd. — Jag håmnades som en tok, — afbröt baronen hästigt: — ty jag åktade en qvinna, hvars hjerta var bortgifvet, och blottstållde mig således för vålförtjenta repressalier! Men långt derifrån! jag påtråffade ett undantag. ett underverk! en qvinna, som med heroisk resignation mottog sin man, liksom man mottager oundvikliga olyckor. — Och vid er återkomst fann ni en dotter, som skulle godtgöra er sons dårskaper, — fortsatte Marcel glådtigt; — ty hvad skulle det bli af oss hår på Barville utan den ålsk