Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juli 1850, sida 1

——— )risten derpå, som skulle nödga våra söner, tt med ånnu störres 2wärigleter ån vi, söka å den nya representationen utdömd. RikdoI nens och armodets ovilja mot hvarandra år i pj lått försonad. Ståndshatet år, såsom relan blifvit anmärkt, modifieradt af tiden, och deraf finnes blott en liten portion hos dem, ! som afstångt sig sjelfve från hela folkets seder och sympathier, samt lefva ett åndamålslöst politiskt lif, hvart tredje år, i riddarhuset eller i ena våningen af rikets stånders hus. Det lilla deraf, som finnes qvar — och ståndssplitet — det år just de, som kunna hjelpa oss, att lyckligt utsmida svenska folkets raddningsankare, då deremot klass-splitet skall hindra våra barn att göra bruk deraf. ; Det år den olyckliga syftningen uti regeringens sörslag, att kilja solker — att samö mansöra dem, som böra vara statens och menigheternas tjenare, samt derför uppbära, direkt och indirekt, ofta dryga, under mångsaldiga titlar hemtade ersåttningar, och de med dem genom slågtskaps-, vånskaps-och sammanlefnadsband, ja, ofta genom likartade Privilegier och fördelar införlifvade rikare och högre klasserna, till en genom representationsformernas beråknade sammansåttning, dfvermakten inom lagstiftningen, med regeringen delande myndighet, hvilken tillika får en öfvervågande inflytelse på beskattningsoch finansvåsendet, under det att hela det dfriga folket lemnas, såsom en serskild hop, att med listigt uppstållda formella svårigheter strida mot dessa sina beherrskare, — det år, såger jag. detta, som gör förslaget så högst förkastligt. Det skulle nemligen hlisea mångsaldigt svärare för folket, att genom den nya representationen medla mellan sig och konungamakten, ån nu — då hvarje stånd, åtminstone åger att direkt vånda sig till konungen med sina önskningar. Men det år likvål beklagligen denna medling, som i vår tid utgår nationernas svåraste och ömtäligaste arbete; den år naturens, kristendomens och förnuftets gemensamma bemödande, att mildra de olyckor, hvilka våld och list och fördomar framkallat på jorden. Det vore mycket att såga mot den vårde reservantens beskrifning på de i hans tycke förtråfflige specialiteterna i i regeringens förslag; men M. H. J hafven säåkert redan bedömi dem. De åro långesedan till sin råtta halt uppskattade, i synnerhet i landsortspressen; dessutom åro de under våra arbeten hår ofta betraktade och bedömde. Jag vill blott upprepa något, i anledning af påståendet, att sarbetskiassen får råstrått och -medelklassen valbarhet.Kan man vål tro, att den lilla utportioneringen deraf till det egentliga folket, skulle förmå de, till ensidig politisk samverkan enl. det hvilande förslaget sammanförde högre, måktige och rikare klasser, att båra större aktning för de ringares och mindre förmögnes billiga fordringar, ån nu, eller tillfredsstålla folkets allmånna behof att åtnjuta fulla medborgerliga råttigheter? Kan man tro, att medelklassen skulle siana sig mera belåten, då den ser sig endast förstårkt af några mny: dels och å:dels röster, bland de i rösträtt intrådande hittills orepresenterade, då den nu blott i två stånd representerade hofoch tjensteadeln, prelaturen, den högre militäroch ci— uV-i FFF —