Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juli 1850, sida 1

viltjenstepersonalen förstårkes, genom de under deras inslytelse stående, i den nya representationen med så stora fördelar i valrått och valbarhet ingående, hittills orepresenterade embetsoch tjenstemån, samt de till stor del mer eller mindre privilegierade, måktigare och förmögnare bland öfrige hittills orepresenterade, i tabellerne så kallade -andre personers. Nej! Såvål medelklassen, som den Jellståndiga arbetsklassen skola tvertom nödvändigt med missbelåtenhet inse, de förökade svårigheterne får deras i minoritet vanmåktiga ombud, att åstadkomma nyttiga för båttringar i vårt beklagligen allt får bristfålliga samhållsskick. Och utan att befara den revolution, som hr doktor Engström förespeglat oss, om ej regeringens hvilande förslag antages, vågar jag påstå, att sjelfva ståndsrepresentåtionens omöjlighet skall såkrare söra oss sram till en snar och lyckligare representationsreform, ån den vidunderliga, osvenska öfvergångsform kunde göra, som man nu erbjuder oss. Denna skulle för lång tid försvåra alla öfriga nödiga och nyttiga resormer. M. H., regeringen har erkånt behofvet af representationsreformen. Hon har lofvat oss, att frågan derom -icke kan salla-. Hon måste hålla sitt låfte, om hon ej vill förlora nationens förtroende. Det måste uppfyllas, icke i motsatts, utan i enlighet med det allmånna förnuftets fordringar. Svenska folket år tålmodigt — och det börjar kånna, att dess kraft år större, i samma mån den år lugn och allvarlig. Upplysningen, industrien, arbetshågen föröka den med hvarje dag. Tiden utvecklar begreppen, hvilka renas af sjelfva motståndet till förnuftets hyllning. Låtom oss vånta! Men under gemensamt verksamt bemödande att upplysa våra medborgare om deras och efterkommandes sanna fördel! Denna kan blott, med hopp om framgång såkas: uti sannt fria institutioner och genom råttvisa åt alla.