Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juli 1850, sida 1

re utarmande — så skall detta representationssätt ånnu mindre kunna utveckla till ; medborgerlighet. Huru skulle val en medborglig anda kunna ens våckas, annu mindre utbildas, genom valsormer hvari folket, indeladt i två stora klasser, skall framgå till valurnorna med så olika vilkor för röstrått, alt den ena medborgaren icke betyder mera än :del eller tH:del mot den andra, så olika slkor för valbarhet, att en tjenstefullmakt, några riksdalers skillnad i lån, inkomst eller synlig förmögenhet afgör densamma, och med så olika vilkor för valsått, att om ock de 70 medelbart våljande landtdistrikten lyckades tillsåtta alla sina representanter i folkets interessen, de 50 omedelbart våljande likvål lemna till lånsnåmnderna ett lika stort antal elektorer med dessa; och således, då dessa elektorer åro utvalda af låneoch tiondetagare, den privilegierade jordens egare, frålserånteinnehafvare, samt den i propotion hos oss ringa allmånna bördor bårande större förmögenheten, hvilka alla emot landets tungt beskattade och svåra tjenstskyldigheter ålagda stora jordbrukande och bergsbrukande klasser, ega samma interessen som de ånnu privilegierade eller till staten föga skattande klasser i ståderra, tillsamman med ståndernas elektorer i nåmnderna tillsåtta hela den ena, med veto och initiativ-fördelar utrustade ösre kammaren. Är det vål tånkbart, att ej dessa oformligheter skola våcka harm, bitterhet och missnöje? år det ej tydligt, attistållet för det ståndshat, som man skryter af att afleda, men som redan tidsandan och bildningen afnött, — vi skola se uppblossa ett klasshat; och detta så mycket betånkligare, som det skall grundas på den olycksdigra afunden dfver sådana olikheter i vilkor, som icke kunna lika lått eller lika hastigt mildras genom lagstiftning och styrelse-åtgårder, som genom våldet; Nej, M. H. tånkom ej på medborgerlighet under en ny representationsform, som ej erkånner det första vilkoret för det kristna Samhållets behof af enighet, förtroende, gemensam verksamhet och slärdlös medborgardygd! Detta vilkor år jemlikhet inför lag; och det vill åfven såga, j jemlikhet i råttighet att utse folkombuden. Denna rättighet kan utöfvas på olika sått, — direkt eller indirekt, men enhvars anpart måste vara lika — och således finnes ingen jemlikhet, utan genom antagandet af blott det. ena af dessa sått, lika för alla, allt annat år ett svek mot folkets rått. Få vi ej en sådan rått erkänd — få ri ej enkla, råttvisa, lugnande, försonande l representationsformer — hvarfår arbete vi då? hvarföre leda denna reformagitation? Herrr doktorn tröstar oss med, att genom regeringens förslag, -alla Sveriges innebyggare skulle blifva tillerkånde lagliga, jemnlika råttigheter.Besynnerligt! Vi hafve nu sett denna jemlikhet i valrått, valbarhet och valsått. Är icke den bra jemn? Låtom oss då ej försmå sanningen, hr doktor! Den år åndock I folkens, såvål som regeringarnes såkraste stöd, om de vilja hvad rått år. Det år med låftet om jemnlikheten, som med doktorns löste om ståndshatets och ståndsplitets upphörande,I då regeringens förslag antages. Jemlikheten skulle nemligen då blifva sådan, att det blefve