Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 juli 1850, sida 1

imponerar på densamma, och att folket icke tror på den, utan för att få sina angelågenheter beredda eller framstållda, begagnar andra medel, såsom t. ex. petitionerna och reform-sållskaperna, ja, såsom t. ex. reformmötet hår, för att, om ock för en aflågsnare framtid, utarbeta något, som allmånna tånkesåltet kan omfatta och förverkliga. Men förslaget skulle i stållet endast erbjuda oss en annan representationsform: en vidunderlig, för våra seder och förhållanden hittills fråmmande klassindelning, som folkets sunda förnuft måste såga det, skulle blifva i samma mån vådligare för det allmånnas rått och bästa, som den just förstårker de två ståndens makt och inflytelse, hvilka så långe och ofta visat sig motverka förbättringarne i vårt statsoch samhållsskick, men deremot försvagar de andra två ståndens andel, icke endast i landets lagstiftning, utan till och med i beskattningsoch sinansangelägenheterna. Ja, M. H., hvem vill vål förneka att inom alla stånd finnas mån, som för sin fosterlandskånsla, sin menniskokärlek, sin råttrådighet förtjena att anses såsom folkets mån? Och hvem vill vål påstå, att icke mången adelsman, prest, rik egare af privilegierade bruk, fabriker och jordegendom, kan vara en god patriot, en redlig representant? Men kan man vål blunda för interessenas så ståndigt synbara inflytelse på personligheterna? Kan man fördölja för sig, att till och med, då dessa interessen icke hotas, utan besitta hela fördelen af de dermed åtföljande behag och njutningar, de medföra benågenheten att söndra sig från det allmånnas? Ser man ej i dagliga lisvet sjelfva rikedomen, som borde båst af allt försona oss med obehagligheterna af allmånna bördor och allmånna bestyr, undandraga sig, skyende ofta medelklassernas atmosfer, likasom dessa det moderna proletariatets? Är det vål troligt, att de klassintressen, som det hvilande förslaget lemnar en så stor, så kalkylerad öfvervigt i en ny representation, skulle lemna åt folkombudens deltagande i lagstiftningen, eller åt menigheternas Fjellllörvallningsräåt, eller åt privatrått och frihet, ens de garantier, som nu borgareoch bondeståndens hålft i ståndsrepresentationen stundom lemnar: om icke på annat sått, så någongång genom spelet med den förseglade sedlen? Hvad se vi vål, utan att behöfva siareförmåga, i den nya tillimnade representationen? Dessa tabeller, dessa namnlistor, som besynnerligt tyckas förbryllat en och annan, hvilken ej gifvit sig ro att rått betrakta dem: hvad visa de? Jo — på landet, 70 stora valdistrikter, till största delen med ett ringa antal elektorer, som skola vika för inslytelsen af embetsmanna-och polis-inverkan, understödd af de med platsinnehafvarne i slågtskaps-, vånskapsoch bekantskapsband, ja i många fall i direkta intressen förenade, förmögne notabiliteterna i orten, i sall ej redan vid elektorsvalen de mindre förmögnes obetydliga röstandelar lemnat segern i de gynnades hånder. Vidare 50 omedelbart våljande distrikter. J hafven nu namnlistorne på de der våljande. Hvad finnen J? Jo, samma tjenstadel, samma tjenstpresterskap, som nu åro beråttigade att utgöra de två stånden, men hår förstårkta med en mångd inflytelserika, hittills orepresenterade ——XXXER——X————XXXR—X—XXXXR—XXk——XX—X—E—XXXXXKE XR XX OKKR XKEX KKR OK O sItaauarratatalaaaääaataaa