Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 juli 1850, sida 1

— Jag tror dig icke. — Då år hvarje förklaring onyttig, — sade Marcel och tog ett steg mot dörren. — Stanna! — ropade amiralen och stötte sin kåpp mot golfvet; — för tusan tunnor! vill du höra på! tror du kanske, att du lurät mig; men jag såger dig redan i förvåg, att du nu begått någon ny dårskap. — Nävål, efter det så skall varal — återtog George med håftighet, i det han på sitt egendomliga sått lade sig imellan, — åpplet faller icke långt från trådet... — Tyst, Duret! — afbröt baronen skyndsamt, anande fortsåttningen. Men högbätsmannen hade ett system, från hvilket han aldrig afvek, och hvilket bestod deri, att han ställde den fordne Rostang gent emot den nuvarande Rostang; det förflutna var den snara, som han satte om halsen på det nårvarande. — Och om jag också skulle tiga, — återtog han med höjd ståmma, — så förhindrar icke det, att ni begått hundra gånger mera galenskaper, ån er son. DO Du ljuger! — Tror ni då, att jag glömt er tur hos fruntimmerna? v Vill du tiga?