Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juli 1850, sida 1

törtande; grund nog för oss att nårmare taga betraktande en man, som år af så stor, så msattande betydelse för nutidens politik. Viscount Palmerston år icke något unglomligt brushufvud. Han har redan öfverkridik halfva sextiotalet, ty han år född den 20 Oktober 1784. Endast på qvinnolinien illhör han den gamla adliga slågten Temple, hvars manliga linea utslocknade med Carl I:s statssekterare. Franska familjen Duplessis Rambuillets blod flyter i hans ådror; man råknar honom till den mellersta irlåndska adeln, och hans fader var Attorney-general (general-advokat) i Irland. Likasom Lord Byron och Sir Robert Peel studerade den unge Henry John den klassiska verlden vid kollegium i Harrow, och erhöll sin vidare bildning i Edinburg och Cambridge. Genom sin strångt toryistiska faders bemedling erhöll han intråde i Underhuset. Under Fox och Castlereagh förestod Palmerston såsom krigssekreterare ett statsembete, hvarvid intet politiskt ansvar var förenadt. Likvål utgick han, tilllika med sin vån Huskisson ur regeringen, då Wellington 1823 bildade en ren toryminister. Palmerston vidhöll redan då strångt de grundsatser, hvilka han förvärfvat i den store Cannings statsmannaskola. Han kan visserligen anses som toryprincipernas motståndare, men likvål ej som ren Whig. Hans åsigter nårma sig mer, ån fallet år hos Wighs högadliga slågter, den rigtning i solkanden, som är uttryckt i Magna charta. Om han icke söljer denna rigtning i allt, icke hyllar ultra-iderna, så delar han dock många af dess grundsatser. Fördenskull skulle han, stående mellan Wighs och chartisterne, icke kunna vara hufvudet för en Wighminister, utan blott en medlem deraf. Om han upplefver den tid då Cobdenska politiken vinner seger, då underhuset genom en valreform blir omskapadt, då först har han funnit en grund, er hasis som motsvarar hans verksamhet. (Forts.) ee —