Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1850, sida 1

smilar. hedrog jag mig? Den fina kindens lilja Blef purpurros, då, fort som blixten hastar, Mitt öga mötte hennes mot min vilja; Men ingen solblick hon tillbaka kastar. IX. Förunderligt! Jag borde salig vara, Jag borde jubla, utaf lycka stråla, I Och ljusa bilder blott i tanken måla, — Och hår jag sitter stum och grubblar bara. Har kårleken en ros, som jag ej plockat? Är jag ej frisk och ung och glad som våren? Uvi fuktas då min blick af veka tåren? Hvi dessa moln, som sig kring pannan skockat? Är kärleken ej nog för konstnårns sinne? För vek kanhånda — mina taflor svålla