Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juli 1850, sida 1

— —— —— ——— lat alla civiliserade folk till gemensamt arbete, gifvit dem ett klart medvetande deraf och i detta medvetande gjort dem alla till bröder. Det har tagit bindeln från deras ögon och skårpt deras öra, har förskaffat dem den insigten, att samma våsen ligger doldt under hundradetals olika gestalter, och att de med hundrade olika språk redan långe uttalat samma tanke. I hela historien gilves det blott en epok, som medgilver en Jemsörelse denna år — må låsaren ej döma för hastigt — denna år korstågens tidehvarf. Vid slutet af elfte århundradet under barbariets, prestvåldets och lånsvåsendets mårkaste natt uppfylldes plötsligen Europas folk af en föriårande långtan efter ett lyckligare lif, och af en fast tillförsigt att sjelfva, genom egen anstrångning, kunna tllkämpa, sig en båttre framtid. De hade plötsligen tröttnat, att öfverlåta omsorgen för deras lycka åt en privilegierad kast, åt en af ödet mera gynnad minoritet, och sjelfva låta trösta sig dfver tidens elånde med en anvisning på evigheten. Det borde ånnu hår i lifvet, genom deras egen kraft, blifva båttre. Denna önskan, detta stråfvande och dessas liktidiga uppvaknande hos alla europeiska folk, hafva korstågen gemensamt med rörelserna år 1848. Ingen har ånnu tillfredsstållande förklarat huru dessa underbara rörelser uppstodo, eller hvilken nådvåndighet föranledde deras utbrott; vi hafva många arbeten, många prisbelönta skrifter öfver verkningarne — men intet tillfredsstållande försök öfver korstågens uppkomst. Förestållningen om ett båttre tillstånd, och om den våg, som ledde dertill, motsvarade den tidens bildningsgrad. Korsfararen tånkte icke på att lågga hand vid förbåttrandet af sitt hemlands tillstånd, att göra sin jord fruktbarare, rikta sitt förstånd, åka sina kunskaper, hafva en båttre vård om sitt folk och reformera sitt lands lagar. Han gjorde sitt testamente, som regelmässigt började med dessa ord: Emedan det tusenåriga riket år hardt nåra, begaf sig på resa och hoppades, att, vid grånsorna till det heliga landet, omedelbart ingå i paradiset. Det behåfdes en tvåhundraårig skola, för att öfvertyga folken, att i Palestina intet paradis stod att finna och att det tusenåriga riket icke ville komma. Sedan begynte de småningom, att arbeta på förbåttring af tillståndet så vål i staten som det enskildta lifvet, och emedan det icke hade velat lyckats med pilgrimsfarterne till himlen, började de tills vidare inråtta sig så vål som möjligt på jorden. Hvar och en arbetade på sitt sått, deras vågar skiljde sig åt, och de blefvo på lång tid Jrämmande för hvarandra. Under denna process af framåtskridande utveckling, har mängen djup, skakande rörelse försports i verlden, men ånda till 1848 sngen, som samtidigt gripit alla folk, alla samhållsklasser, alla sidor af menniskolifvet. KonSsternas och vetenskapernas nya lif stråckte sig öfver hela Europa, men yttrade sig blott i enskilda samhållskretsar. Upptåcktsresorna sysselsatte alla klasser, men blott hos enskilta folk; resormationstidens religiösa rörelse genombåsvade alla stater, men den var söndrad i otaliga, meråndels mot hvarandra fihendtliga rigtningar, och har fördenskull med