sion, befordrade hr Akerstein till öfverstelöjtnant i armen. Vi anse en sådan opposition vara i håg grad vådlig, emedan den undergråfver aktningen för lagarne, och vi skola icke underlåta att framhålla den hvarhelst den uppenbarar sig. Den sednast skedda ordenspromotionen visar, att hr krigsministern, som utan tvifvel föreslagit utnåmningarne inom svårdsorden, icke lemnat tillfållet obegagnadt att skaffa en annan och hågre militår, generalmajoren Boy i kommendörsgraden med stora korset någon tröst för det han kort förut haft det missådet att, likasom Åkerstein, ådömas ansvar för tjenstefel. Krigshofråtten har neml., uppå krigsfiskalsembetets yrkande, att hr Boy måtte för det han i egenskap af generalmönsterherre olagligen afskedat v. korporalen vid Jönköpings regemente Borg dömas förlustig sä väl generalmajorsembetet som sitt chefsembete vid kongl. 2:dra lifgrenadierregementet, genom utslag den 4 sistl. April, förklarat att hr Boy, enligt 2 kap. 33 S jemförd med 10 kap. 35 Y krigsartiklarne, gjort sig skyldig att mista embetet, ehuru krigshofråtten, enär hr Boy varit för tillfållet förordnad till generalmönsterherre och det olagliga förfarandet således icke blifvit under utöfningen af förstnåmnde två embeten begånget, ansett annan påföljd för hr Boy icke kunna ega rum ån att, jemte det Borgs afsked förklarades ogiltigt, hr Boy skulle godtgöra honom får mistade löneförmåner och tillskyndadt lidande. Öfver detta utslag har likvål krigsfiskalsembetet i dessa dagar hos Kongl. Maj:t anfört besvår under fortsatt yrkande, att hr Boy måtte förklaras förlustig sina embeten. Efter hr Åkersteins befordran till öfverstelöjtnant frågade en åldre sörtjent major vid ett landtregemente en kamrat huru många gånger han behöfde suspenderas får att blifva öfverstelöjtnant. Nu skall måhånda mången regementschef fråga huru många gänger han bör dömas förlustig embetet, för att blifva kommendör med stora korset af svårdsorden-. —W