Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juli 1850, sida 1

kammartjenare, hvilken inkom med ett bref, som hans herre medfört från staden. Det var från Hugo och skrifvit redan i slutet af Maj. men hade ej ankommit sörr, emedan det skickats med en resande. Det innehöll underråttelsen om Hilmas förestående gistermål med grefve Gyllenfelt. Alfred omläste det slere gänger, innan han rått kunde fatta dess innehåll. Hilma, Hilma, utropade han då med smårtans uttryck i sin röst, var då ej heller din kårlek mer att lita på! Kunde åfven du bedraga! Ja, qvinnokårleken år som värsnön, dåraktig den som litar derpå, ty det år sannt som skalden såger: Den första tanke som Loke hade, det var en lågn och han sånde den i qvinnoskepnad till jordens mån. En blåögd jögn, som med falska tårar, allt jemt oss tjusar, allt jemt oss dårar. — Ha! ja, så år det, och jag var en dåre, en narr, som litade på qvinnotrohet!. Så rasade han en stund, men betånkte ej, huru nåra han sjelf varit att låta en annan undantrånga Hilma ur hans hjerta, betånkte ej, att han återgett henne det aflagda trohetslöstet och bedt henne glömma honom för den mera lysande framtid, som skulle öppna