Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juli 1850, sida 1

EE —71— iga kontinentalregeringarne till lullföjande af ett och samma mål, och den allsmåktiga viljan hos den heliga triaden; en byggnad hvars bindesten var i Petersburg, och hvilken gjorde det lått lör diplomaterne att rödja hvarje stötesten ur vågen och förhindra all fiendtlig sammanstötning mellan de europeiska makterne. Regeringarne hade icke hemtat någon helsosam lärdom af tilldragelserna i franska revolutionen, men deremot desto starkare förestållt sig dess skuggsidor såsom ånnu nårvarande. De sökte kållan till de fruktansvårda företeelserna vid denna oerhörda hvålfning icke i den konseqventa nödvåndighet, som striden af med möda tyslade elementer sramkallar, då dessa våldsamt språngt hindren, utan i tal och handlingar af enskildte agitatorer, hvilka icke voro annat ån en produkt af sin tid. De trodde sig derföre böra gemensamt draga i fålt mot ideerne och mot folkens politiska utveckling, för att från sina lånder afhålla alla revolutionåra företeelser, hvilka de naturligtvis ansågo för en olycka, medan just motståndet mot den tidsenliga ideen hade i Frankrike framkallat den fruktansvårda katastrofen, hvars verkningar vi ånnu i detta ögonblick kånna. Man fruktade tillochmed de måns hånryckning och fårdighet till uppoffring, hvilka furstarne till stor del hafva att tacka för befrielsen från den franske eröfrarens ok. Att för alltid betrygga de legitima thronernas återstållda makt, var den uppgilt, åt hvilken den heliga alliansen hade esnat sina krafter, och för hvilken den hvarje ögonblick var beredd att räcka sina furstliga bundsförvandter en hjelpsam hand. I Ryssland, egentliga medelpunkten för denna politik, och i Österrike fullföljde man denna rigtning med oaflåtlig konseqvens. Befordrandet af nationelt vålstånd, industri och folkens materiella framsteg, men undertryckandet af allt andeligt lif; sådant var det mål dit begge dessa regeringar med jernfast vilja stråfvade. I Preussen, som redan genom sina stora surstars intelligens hunnit en högre bildningsgrad, och genom ett politiskt eld-dop blisvit befriadt från hvarje fråmmande ok, kunde en sådan politik icke vinna insteg i hela sitt omfång. Preussen hade tillegnat sig alla de vålgörande resultaterna af franska revolutionen, och laggt dem till grundval för den ny3a staten. Endast nationens politiska deltagande i lagstiftningen och pressfrihet, uteslötos ul preussiska statens reformer, ehuru åfven dessa voro utlofvade. Att dessa löften icke uppfylldes, derföre sörjde Petersburger-och Wienerkabinetternas inflytande vid hofvet i Berlin. Det var emot tidens framåtskridande tendens och folkens politiska utveckling, son regeringarnes krig rigtades; och derföre förblef den yttre politiken så fredlig. Alla srägor, som rörde ensidiga intressen, underordnades den gemensamma uppgiften, att bibehålla furstemakten oinskrånkt. Den misskånda tidsandan klappade förs under Junidagarne, år 1830, manande på furstepalatsens portar. I början var förskråckel sen icke ringa, som denna betydelsefulla, fö. reteelse förorsakade i absolutismens låger hvilken just vid denna tid var insösd i stör: sta såkerhet. Man vågade icke taga någr. våldsamma steg, utan våpnade sig blott, Tå