Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juli 1850, sida 1

att hindra de revolutionåra vågorna att öfversvåmma erånsorna. Ja, i de mindre staterna gjorde man, i följd af denna håndelse, till och med en och annan reform, och uppstållde principen om en icke-intervention, för att undvika all beråring med vesterns politiska vulkan; och hårtill bidrog icke litet Englands hållning, hvilket genom en allians med det liberala Frankrike trodde sig hafva funnit en motvigt mot Rysslands farliga politik. Ryssland qvålde med våld Polens hjeltemodiga uppresning g, och den nye herrskaren samt regeringen i Frankrike förvårfvade sig genom den passiva hållningen under denna strid, det första anspråket på ryske kejsarens bevågenhet. Ludvig Philips obetingade fredspolitik och hans diplomatiska förslagenhet tillvunno honom småningom de nordiska hosvens förtroende, och man insösde sig der ånyo i kånslan af fullkomlig såkerhet och sorglöshet. Id6ernas utveckling och stråfvandet att se dem förverkligade blefvo dock mer och mer tydliga, i synnerhet sedan kejsar Frans i Österrike och Fredrik Wilhelm HI i Preussen aftrådt från den jordiska skådebanan. Med folkens stråfvan efter politiska råttigheter ökade sig äfven de repressiva försigtighetsmåtten, ehuru hår och der dolda under sken af eftergifter, till dess katastrofen år 1848 intråffade och nedref de absolutistiske statskonstmakarnes alla skrankor. Ultrapartiernas brist på all måtta öppnade för regeringarne öfverallt möjligheten att återvinna den förlorade terrången. Hittills hade intet utlåndskt krig blifvit fördt; i dess stålle trådde inbördes kriget : striden mot anarkien eller undertryckandet af nationella resningar och besegrandet af deras utlåndska allierade, genom medherrskarnes makt. Det enda kriget mot en utlåndsk makt var det understöd, som tyska staterna lemna hertigdömena HolsteinSlesvig mot Danmark. Men åfven hår intråffade vapenhvila för andra gången, så snart det gållde att qråfva rörelserna i det inre af Tyskland. I detta ögenbli ck herrskar öfverallt inom och utom fred och lugn, men hvarthån blicken vånder sig, stöter den på stora låger, krigsrustade besåttningar, fåstningsarmeringar, soldatutskrifningar, korteligen på alla tecken, som föregå det nåra utbrottet af ett krig. Dessa krigiska mått och steg gålla icke endast bibehållandet af det inre lugnet, hvilket man vål vet vara återståldt, men ånnu på långe icke sörsåkradt; utan de hafva på samma gång, och sörnämligast under sista tiden sin grund i de eventualiteter, som möjligen kunna intråffa i afseende på den utlåndska politiken. Skulden hårtill faller den Österrikiskttyska politiken till last. Icke nog dermed, att det halsstarriga och oböjliga vidmakthållandet af förmyndaresystemet öfver medborgare framkallat de ösverraskande rörelserna under året 1848; regeringen har icke genom håndelserna under denna epok, hvilken förde monarkien till fördersvets rand, blifvit det minsta rikare på erfarenhet. Österrikiska regeringens grundsats före Mars var att anvånda den yttersta strånghet, då dess vilja icke kunde genomdrifvas förmedelst konstmåssiga beråkningar. Samma grundsats har den nuvarande styrelsen i österrikiska staten tagit till rättesnöre, och dermed tror den sig kuuna helt och hållet tee —XXXXX-XXRXRXXXXXXXzXX—— 2?22t-———2— —