Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juli 1850, sida 1

till brudgummen och erhöll ett gladt -Ja, darrade hon mårkbart. Nu var ordningen hos henne att svara; hon försökte, men rösten svek henne; ånnu en gång bemödade hon sig och, ehuru med synbar anstrångning, lyckades hon dock att med klar röst uttala ett tydligt eNej.: Men liksom hon hårvid uttömt all den kraft, hon egde qvar, nedsjönk hon sanslös vid altaret. Håpnaden, förvirringen, öfver denna. så ovåntade håndelse, låter låttare tånka, ån beskrifva sig. Grefvinnan fann åfven för godt att dåna och man skyndade till modrens döch dottrens biständ. En ropade på vatten, en på eau de cologne, en på luktsalt; grefvinnan kom snart till sansning, men hos Hilma tycktes intet medel verka lifgifvande. Grefve Svanehjelm var nåstan ullintetgjord: han nedfll i en såtölj, oförmögen att yttra ett ord, att utdela en befallning. Blek af raseri, ätervånde brudgummen till sina rum, utan att svara ett ord på de många frågor, hvilka hans onkel ställde på honom, och förblef der innestångd hela aftonen. Endast en af marskalkarne hade, i detta ögonblick af allmån oreda, nog rådighet att ombestyra hemtandet af nårmaste låkare. Hilma fördes till sitt rum, och hennes medvetslösa tillstånd trotsade långe alla bemö