Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juli 1850, sida 1

— ——— ———————— ——— ågga sanningar af enkelt moraliskt och relividst innehåll. För att småningom lyfta de små till den högre sferen af abstrakta sanningars uppfattning, sånker man sig till den trånga kretsen af deras åskådning och söker att såmedelst utveckla för deras ågon betydelsen af den verld, som med snabb fart trånger sig fram för blick och inbillningskraft. Bland försök i denna våg — ty detta slags litteratur blifver alltid, mer eller mindre, ett. fålt för experimenter — råkna vi -Barnrånnen, Låsning för de Små, som sedan någon tid utgifves i Götheborg i form af månadsskrift. Vid genomlåsningen af de hittills utkomna håftena, hafva vi ej utan tillfredsstållelse funnit denna tidskrifts företråde framför mångden af låsning af enahanda syfte. Det som i första rummet betingar detta omdöme, år den religiösa syftning, som genomgår det hela och utan hvilken egenskap hvarje sörsök i dylik våg bygges på en grundval, som vacklar och måste falla vid åfven det lindrigaste vidrörande. Den farhåga, man måste hysa angående resultatet af så beskaffade meddelanden åt barn, förfaller, då man ser vår förf:s sått att framstålla desamma. Hon förstår lika vål att undvika dogmatikerns kårfva katcketiserande, som hon undviker att i gycklande form framlågga, hvad som måste anses såsom för högt och för heligt, för att beröfvas pregeln af ett visst allvar. Med en, förf. egen, sann uppfattning af barnasinnets lynne, böjelser, fattning och behof, framståller hon, ån i form af beråttelser och sagor, ån i låttfattliga betraktelser af moralisk halt, ån i nåtta versisierade skildringar och naturbetraktelser de sanningar, genom hvilka hon vill leda barnasinnet till kårlek och tacksamhet mot Gud och menniskor. Då hårtill kommer att sjelfva formen, stilen och tankegången åro åndamålsenligt lämpade efter barnets behof af enkelhet, klarhet och natursanning, kan man ej tvisla på frukten och framgången af dessa menniskovånliga bemödanden. Skulle en och I I I I I annan gång författarinnans stil och framstållningssått sånka sig, kanske något förmycket, till det infantila, hålla de dock ojemförligt oftare den medelvåg, som i ett så beskaffadt Skriftstålleri år den enda råtta, åtminstone I den enda tillämpliga. RR