Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juli 1850, sida 1

tillbragte nåstan hela den tid, som föregick bröllopet, i ro för sig sjelf. Slutligen kom åfven brudskruden. Den var utvald af fåstmannen och ytterst elegant. En tår föll ned på det hvita sidensarset, då det under många loford utbreddes till Hilmas äskådande, och en rysning genombåsvade henne, då sömmerskan profvade brudklädningen och försåkrade, att den skulle klåda henne alldeles förträsssigt. Nu utskickades bjudningskort vida omkring: hushållerskan hade tåta konferenser med grefvinnan; grefven emottog viner och konfekturer från hufvudstaden och gaf förhällningsorder åt betjeningen; gåstrummen iordningsattes till de långvåga gåsternas emottagande, bland hvilka excellensen Gyllenfelt från Löfveholm var den sörnåmste. På Hilmas önskan, att bröllopet skulle försiggå i all enkelhet, gjordes intet afseende. Grefven hade föresatt sig att det skulle gå storstätligt till, emedan han tyckte sig just kunna skryta med sin måg. Denne skulle ej komma, förrån sjelfva bröllopsdagen på morgonen, åtföljd af några vånner, deribland kammarherren och vittnena till vadet, som nu åfven skulle blifva vittnen till hans triumf. Denna dag var en gruflig uppståndelse. Det var intet slut på emottagningar, komplimen