Inrikes Nyheter. Götheborg. På sommartheatern å Lorentzberg gäfvos i går afton Wi illam, och Emma eller Vatlenkuren, lyriskt lustspel i 2 akter, musiken arrangerad af Rung; samt den kåra bekanta Alphyddan. Den förra pjesen år visserligen hår förut gifven af ett danskt theatersållskap, dock emottogs den åfven nu med allmånt bifall och skulle med all såkerhet ånnu en gång gifva ett godt hus, om hr Anderssons tid tillåte honom att förskaffa publiken detta nöje. Dialogen år ytterst liflig och den bonhomie, som år danska folklynnet så egen, gilver pjesen ett behag, som icke förfelar sin verkan på å åskådarne. Dessutom smekes det svenska örat af de fosterländska toner, som åro inlagda i några af kuppleiterna och ett par körer; hvaribland må nåmnas melodierna till Skjutsgossen af Lindblad samt till ängbätssängen: -Sått machinen i gäng-; den sednare sårdeles vål arrangerad, liksom hela musiken till denna pjes. Hvad den sednare pjesen betråffar, hånvisa vi till vårt förra yttrande om densamma, under den 25 April d. å. Adams ålskvårda musik, sårdeles i denna oprett, skall alltid anslå på ett för det sköna känsligt sinne. Den raska rhytmen i soldatkören och de smältande tongängarne i de begge sömnoch afskedsduetterne emellan Betty och Daniel måste