att han föll ned från trådet åt den sida der bergsslutningen var; den håjd, från hvilken han föll och det sår, han erhållit af skottet låto nu förmoda hans dåd. En Arab, bevåpnad blott med sin sabel, störtade sig alltså öfver honom, i den tro, att det endast var ett lik, han hade att göra med. Men han fann honom i stållet redan på fötterna och ursinnig af sin erhållna blessur. Den vilde panthern kastade sig med ett enda skutt på sin förföljare och störtade denne, oaktadt han vid tillfållet fick två sabelhugg i pannan, med ett enda slag af sin ram till marken, der han höll honom under sig och med tånderna bearbetade hans hufvudskål och ansigte. Den olycklige kom då på det förtviflade infallet att köra sin knutna hand i odjurets gap, hvilket naturligtvis förorsakade honom nya blessurer i handen, Hans kamrater hade emellertid fått ttllfålle att komma honom till hjelp och gåfvo panthern dråpslaget. Den sårade araben blef afförd till nårmaste militårhospital, der han erhållit nådig låkarevård. Låkarne försåkrade, att hans lif år utan all fara, men han lår komma att förlora sitt venstra öga. Panthern vågde 15 kilogrammer, hans långd, råäknad från spetsen af nosen till åndan af svansen, år 2 metres och 90 centimetres. Djuret var en hanne och synes ännu hafva varit ganska ungt, om man får dömma af tåndernas beskassenhel.