Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1850, sida 1

sröna hjörkarne lekte qvittrande lundens små sångare, lårkan svåfvade drillande i sky n, göken hade en och annan gång låtit höra sitt ;-kuku och orren spelade ifrigt de sköna morgonstunderna, då ett silfvernåt af dagg ånnu låg utbredd öfver marken. Också skref man den tredje Maj, når det såg så ut omkring Svanenås. Men låtom oss åfven kasta en blick inom de gamla murarne. Det var Söndag. Hilma hade önskat få besöka kyrkan, men som grefvinnan var plågad af hufvudvårk och bad sin dotter stanna hemma samt låsa för sig, uppfyllde Hilma gerna hennes begåran. Efter förråttandet af en enkel gudstjenst i sin mors rum och för att lemna henne tillfålle till ostörd hvila, tog Uilma hatt och handskar, i afsigt att göra en liten promenad och njuta af den vackra vårdagen. Tankfull gick hon den så många gånger betrådda vågen till parken. Utan att gifva akt på den henne omgifvande verlden, förirrade hon sig i ett chaos af tankar; minnen af det förflutna och förhoppningar får framtiden blandade sig oredigt tillsammans, utan att bilda något verkligt helt. Hon grubblade åfven på att tyda en gåta, hvars lösning hon ej kunde finna. Till nöje för dem, som åro roade af dylikt, vilja vi nåmna den: -Huru kom det sig vål, att hon ej hört det rin