Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1850, sida 1

Grekiska frågan. Denna fråga utgör för nårvarande ett af de förnåmsta och vigtigaste föremålen för de eui ropeiske diplomaternes funderingar. och rånksmiderier. Den har, med de mårkliga förvecklingar och de interessanta parlamentariska förhandlingar den söranledt, i viss mån lifvat den sedan någon tid ytterst tråkiga politiska scenen i E uropa. Den har tjenat det reaktionåra partiet i England, som hårvid troget gått hand i hand med folkfrihetens fiender i det öfriga Europa, den har, såga vi, tjenat Englands tories till anledning, eller råttare sagdt till sörevåndning att företaga en slormlöpning emot den man, som i det nuvarande kabinettet har sig ombetrodd ledningen af den utlåndska Politiken. De sökte ruinera en sårskild individ inom kabinettet, emedan de icke vågade såtta hela kabinettets existens i fråga och derigenom åtaga sig ansvaret för uppsåttandet af en ny minister. De besvuro upp stormen i det hoppet, att Jonas skulle kastas öfver bord. Men besåttningen svek icke sin kamrat, utan stod honom troget och årligt bi i sarans stund. Ministrarne, och lord John Russel i spetsen, hafva förklarat, att de vilja stå eller falla med sin embetsbroder lord Palmerston och de principer, som tjena honom till råttesnöre i den utlåndska politiken. Saken år nu vådjad från det dels partiska, dels missledda öfverhuset, hvars aristokratiska medlemmar kalla sig Englands fådde lagstistare, till det nationen egentligen representerande och genom dess val tillkomna underhuset, hvars dom icke bör vara tvifvelaktig. De liberala i England antaga, och det på ganska giltiga grunder, att anfallet i dfverhuset på lord Palmerstons politik varit följden af en komplott, som anstiftats i Paris och S:t Petersburg och till hvars utförande en del af Englands pårer lånat sig som verktyg. Hårför anföra de bevis, som åro svåra att kullkasta och dem vi äfven delvis vilja återgifva; men dessförinnan torde det vara nödigt att, för frågans rigtiga uppfattande, i korthet redogöra för gången af densamma allt ifrån det ögonblick förvecklingen tog sin början. För någon tid tillbaka gjorde England åtskilliga anspråk hos grekiska regeringen. Dessa anspråk gållde dels utbekommandet af några ånnu oguldne råntor, dels erhållandet af upprättelse för misshandlingar ösvergångne joniska undersåter och brittiska matroser samt för den skada, som vid ett upplopp i Athen tillfogats en under brittiskt skydd stående portugisisk köpman Pacifico, samt slutligen suveråniteten öfver ett par små öar. Då grekiska regeringen icke i godo kunde förmås att uppfylla Englands fordringar, skred denna sistnåmnda makt till tvångsåtgärder. Ryska regeringen sökte dels offentligen såsom en utaf Greklands skyddsmakter, dels i hemlighet såsom den grekiska kamarillans sufslör, att styrka grekiska regeringen i dess motI stånd och lyckades blott allt för vål. Frank—-— ——— ———