Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1850, sida 1

sårad stolthet. Hilma, som tillskref hans rörelse en annan orsak, kånde medlidande för honom och nårmade sig. Förlåt mig, bad hon med sin ljufva, smekande röst, -att jag förorsakar er smårta, men jag kan ej handla annorlunda. Jag kan ej egna er den kårlek, ni så vål förtjenar, och sem ni, utrustad med så många fördelar, såkert skall finna hos en annan. Jag kan ej bidraga till er lycka, men jag skall be till Gud för den, och jag år öfvertygad, att ni skall finna sållhet vid sidan af en maka, som båttre ån jag kan uppfylla denna plats.Med en kall bugning aslågsnade sig bhilip, skärande tånderna af raseri. Hon drifver mig till det yttersta, sade han bittert för sig sjelf, men vi få vål se, hvem som till slut blir segrare. På eftermiddagen begårde han ett enskildt samtal med grefve Svanehjelm och anhöll då formligen om hans dotters hand. Som man kan förstå, gjorde denne ej några svårigheter hårvid och tillade att han hoppades, det Hilma vore nog förnuftig att gerna knyta en, i alla afseenden, så passande förbindelse. Gyllenfelt bad honom öka sin godhet derigenom, att han skaffade sin dotters bifall, emedan Philip sjelf ej egde mod att framföra sin an