Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1850, sida 1

nåtte varda lag, åfven om Konungens sankion ej söljer innan rikssörsamlingen upplöses. BeredningsUtskottet hade ansett att förhålI andet hår blefve mycket annorlunda ån i Norge, enår Riksförsamlingen hår skulle hvarje år sammankomma, då deremot Norriges Storthing blott hvart tredje år sammantråder. Vådorna af ett absolut veto skulle, vid så tåta riksmöten aldrig kunna blifva så sårdeles stora. Utskottet har således ej kunnat tillstyrka bifall åt Hr Winges motion. Vid derom framstålld proposition godkånde Mötet Utskottets betånkande. I Hr Monten hade inlemnat en motion med afseende på instruktionen för Allmånna Reform-Bestyrelsen och yrkat att denna instruktion måtte blifva noggrann i afseende på tiden för nåsta ReformMöte och det Bestyrelsen gifne uppdrag att, efter sig företeende omståndigheter, åter sammankalla deputerade från Rikets reform-föreningar. BeredningsUtskottet hade afstyrkt bifall åt motionen, och ansett det ReformBestyrelsen gifne uppdrag ej böra beståmmas nårmare ån som skeit. Efter en kort diskussion biföll Mötet Berednings-Utskottets betånkade. Hr Stjensvårds våckta motion att Mötet, innan det skiljes, måtte besluta att i den håndelse representations-frågan efter den stundande riksdagens slut skulle komma att befinna sig på ungefår samma ståndpunkt som nu, Mötet måtte besluta sig att hår åter sammantråda, sednast nnder loppet af år 1852, förekom nu till ytterligare behandling. BeredningsUtskottet hade, som sagdt år, ansett någon föreskrift i detta fall icke nådigt, enår Allmånna Reformbestyrelsen erhållit uppdrag att, så snart omståndigheterna dertill föranledde och behofvet kråfde, åter sammankalla mötet, samt icke lårer underlåta att, i den håndelse hr Stjernsvård förutsatt, sammankalla mötet sednast år 1852. Efter någon diskussion, uti hvilken herrar Stjernsvård, Anders Eriksson, Dahlgren, Tersmeden och Ridderstad deltogo, samt den förstnåmnde framhöll att allm. reformbestyrelsen ej borde såttas i nödvåndighet att klåda skott för den ovilja ett nytt mötes sammankallade på vissa håll torde väcka, utan för en dylik ätgård borde åga stöd i mötets beslut; samt en annan talare erinrat att ett nytt måte otvifvelaktigt torde erfordras, hvilket åde ån reg:s representationsförslag vid nåsta riksdag ginge till mötes; beslöts, efter förut begård och anstålld votering, att allmånt resormmöte skulle, på kallelse af allmånna resormbestyrelsen i Örebro, hår åter sammantråda sednast under loppet af år 1852. Sedan några återremitterade SS blifvit godkånde, och bifall lemnadt till hr Lundhqvists motion att få införa i Grundlagen en så lydande: -Svenska folket representeras af sina till riksdag grundlagsenligt valda ombud, hvilka kallas riksdagsmån. Dessa församlade utgöra riksförsamlingen; upptogs åter den i förmiddagens plenum uppskjutne frågan om Straslbestämmelsen å våld, begånget i rikssamlingen, af en ledamot mot annan, och debatterades under nåra en timmas tid, hvarefter man slutligen vål kom till ett resultat, i men till ett ganska misslyckadt, alldenstund ingen af de talare, som så ifrigt yrkade en