Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1850, sida 1

Trohet. Berättelse af La Straniera. (Forts. fr. N:o 139.) Förlåt mig, sade han, förlåt mig, om jag stör fröken Hilma; men, då jag såg er ensam, var jag nog egoistisk att vilja begagna mig af detta tillfälle, för att tala med er om något, som långe legat mig på hjertat.Purpurröd och darrande som ett asplöf, förmådde den arma flickan ej svara honom, ej ef gång undandraga sin hand, hvilken han fattat. Djerfvare af dessa tecken till en rörelse, den han uttydde till sin fördel, fortfor Philip att beskrifva sin kårlek, sin högsta önskan att ega Hilma som maka, och sitt hopp att att hon ej skulle vilja vara nog hård att störta honom från den himmel af lycksalighet hans fantasi skapat. Blyg och båfvande, men beståmd gaf Hilma sitt svar. Hon tackade honom för det förtroende han visade henne — men afslog hans tillbud. Liksom stungen af en orm, drog sig Philip ett steg tillbaka och bleknade af harm och