Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juni 1850, sida 1

till öppen votering, hvilken, efter hvad vi förut nåmnt, utföll så att 23 röster, bisöllo Utskottets åsigt, mot 4 röster, som voro deremot. (En af förslagets motståndare nedlade sin röst.) Vidare föredrog Ordf. Hr Lundhquists i förmiddagens Plenum våckta motion, att en redaktionskommitt skulle nedsåttas, hvilken skulle vaka deröfver, att alla SS:ne blefve redigerade i full enlighet med Mötets beslut, och föreslogs till ledamöter af denna kommitt6: Hrr G. Hjerta, Lundhquist och Prof. Wingquist, derest denne sednares tid medgåfve honom att uppehålla sig hår ånnu ett par dagar. Sedan Hr Dahlgren yttrat några ord, rörande det beklagliga deri, att Mötet skulle tänka på att upplösa sig, under det ännu vigtiga årender voro oafgjorda, bordlades motionen ånnu en gång. Utskottet hade alldeles lemnat åsido den 5 i Prof. Wingquists förslag, som rörde konungens rått att upphöja i adligt stånd. Hr Engström uppvåckte öfver detta åsidosåttande en diskussion, som blef ganska liflig och utmårkte sig för många humoristiska momanger. Förfåktare af 8:s qvarstående voro blott Hrr Engström, Stjernsvård och Lundhquist; för dess uteslutande talade Hrr Carln, Sturtzenbecher, L. Hjerta och G. Hjerta. Den 22 Juni, f. m. Ordföranden anmålde, att Doktor Engström nu ågde rått att återupptaga sin motion, och det åfverlemnades åt honom sjelf att beståmma den dag, då han ville hålla sitt föredrag öfver det hvilande Kongl. representationsförslaget. D:r E. föreslog dertill det plenum, som skulle komma att på Söndagen ega rum, hvilken hemstållan af sållskapet gillades. Hårpå följde upplåsning af skriftlig reservation utaf Hr Sundler, med hvilkens reservation (mot Vbötets nu antagna kammarbildning) Hr Engström förenade sig. Sedan Herr Professor Wingquist, såsom Utskottets referent, genomgått slutet af vallagen och denna således blifvit i sin helhet bordlagd, upplåstes de i förra plena återremitterade S8 af Utskottets betånkande och blef med få undantag godkånde i det skick, de nu befunno sig. För att vinna tid blefvo, på en ledamots sramstållning, de aldra sista SS i Betånkandet, hvilka voro oföråndradt lika både med Prof. W:s förslag och vår gamla grundlag, upplåsta endast till nummern. Igenom detta arrangemang medhanns genomgåendet af hela regeringsformen, oaktadt en liflig debatt uppstod om den 149 4; den innehåll stadgandet om straff för den som inom riksförsamlingen öfversaller den andra med hugg och slag. Detta straff år i vår gamla lag dödsstraff, ett stadgande, som sårade flera ledamöters pietet, hvilka ansågo, att det förslag, som nu framlades för svenska folket, ej borde innehålla en sådan barbarisk qvarlefva. Mötet kom derigenom i den svåra belågenhet att nödgas diskutera öfver en Criminallagfräga, en svårighet, som isynnerhet gjorde sig kånnbar på se. m:s plenum, dit S:n uppskjöts. Innan Plenum upplöstes, uppkom debatt öfver Kapten Stjernsvårds motion, att Mötet ej skulle åtskiljas för detta året, utan att hafva I beslutat sammantråda under loppet af nåstkom