Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juni 1850, sida 1

lip nåstan förtvislade om, att som Pygmalion kunna ingjuta lif och kärlek hos denna andra Galathea. Han ville dock ej tydligt förklara sig, förrån han trodde sig ej behåfva befara ett afslag. Efter fjorton dagars vistande på Svanenås, såg han ånnu ingen dager för sina önskningars uppfyllande. Förtretad vandrade han en morgon fram och tillbaka i sitt rum, hvarifrån han hade utsigt åt parken, då han tyckte sig skönja Hilmas gestalt emellan tråden derborta. Han stannade, bortkastade cigarren och mumlade: nej, detta står jag ej ut med långre, nu eller aldrig! Att kasta af nattrocken och på honjourn, ordna lockarne framför spegeln, fatta mössan och skynda utför trappan var några minuters verk och plötsligt stod han vid Hilmas sida. Flickan darrade håftigt vid hans åsyn; de nåstan hörbara slagen af hennes hjerta sade honom att den stund nu vore inne, som hon så mycket fruktat, och knappt egde hon nog fattning, att besvara hans artiga helsning. För några ögonblick gingo de stillatigande bredvid hvarandra; till och med Philip var i förlågenhet, huru han skulle bryta denna tystnad, så pinsam för dem båda. . (Forts.) nr nn