Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1850, sida 1

—ö—2—65 — ——————— erat i England: Den i trådgärdslitteraturen sekanta författarinnann misstress Loudon upschöll sig i nårheten af hertigens af Wellingon herresåte Stratfieldsaye, och då hon tyckte nycket om att bese stållen, hvarest finnas vackra exemplar af vextriket skref hon till hertigen och tillkånnagaf för honom sin önskan att se några bokar (på engelska beaches), för hvilka Hans herrlighets park var så berömd. Brefvet blef rigtigt allemnadt, och hertigen, som, med en slyktig blick på underskriften, låser ,C. J. London, antager straxt, att brefvet år från Charles James biskop af London och det så mycket förr som handstilen i hög grad liknar den högårevördige prelatens. Men ehuru det icke ligger nägot mårkvårdigt deruti att emottaga en biljett från en biskop, våckte likvål dess innehåll Hans herrlighets största förvåning; ty samma raska blick, som förvandlat en ålskarinna af hortikulturen till en biskop, förvandlade likaledes Stratfieldsayes bokar till dess berömde egares permissioner, i det biljetten låstes sålunda, att C. J. London — på detta lakoniska sått plågar nemligen Charles James biskop af London att beteckna sin vårdighet — önskade att se hertigens af Wellington breeches (på svenska byxor). Hvilken uppsyn hertigen fick, efter att hafva låst biljetten, skola vi icke inlåta oss på att beskrifva; men med sin vanliga raskhet och i den tanka, att den framstållda begåran gålde Waterloo-byxorna, och att hans högvördighet önskade se dem i något artistiskt syftemål, befalte han sin kammartjenare att taga fram det ifrågavarande klådesplagget och sånda det till Hans högvördighet. Paketen kom biskopen till handa, och den förvåning, hvarmed prelaten jemte fåltmarskalk hertigens af Wellingtons komplimang mottog hans Waterloo-byxor, kan man möjligen förestålla sig. Munterheten gaf dock snart plats för smårtan, då det plötsligen föll biskopen in, att det icke måtte vara så rigtigt fatt med den store veteranen, och för att få det sorgliga tviflet låst, begaf biskopen sig till premierministern och beråttade honom, hvilken mårkvårdig paket han emottagit. Men sedan paketen blifvit afsånd, hade en liknande tanka uppstått hos hertigen med hånseende till den högvördige prelatens sinnessörsattning, och han fann sig likaledes föranlåten att underråtta premierministern om huruledes det stod till med en af kyrkans ypperste. Hans herrlighet ankom just i grefvens tid. Biskopen var hos premierministern, lord John grubblade öfver hemligheten med byxorna, och in trådde dessas ädle egare. Huruledes han och biskopen sägo på hvarandra, år åter ett af de uppträden, hvarest blyertsen måste tråda i stållet för pennan; men slutet på historien blef, att brefvet framlades och blef rigtigt tolkadt, hvarpå misstress Loudon med omgående post emottog en artig inbjudning att taga bokarne i Stratfielde ayes park i ögonsigte. En annan engelsk tidning, Court Journal, har följande anekdot om Hans Herrlighet: Får någon tid sedan hade en landtprest med mycken personlig anstrångning tillvågabragt en subskription för iståndsåttandet af sin vackra kyrka, men de hopsamlade medlen råckte lik vål icke till att betåcka alla de med detta rn — m