Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1850, sida 1

ö I l kommit att decidera sig så hastigt, om ej det ofvannåmnda lilla upptrådet egt rum. Postdagen derefter skref han ett långt bref till excellensen, hvari han förklarade sig beredvillig att göra sin onkel till viljes, samt får detta åndamål kastat sina blickar på grefve Svanehjelms enda, ålskvårda dotter och hade allt skål att hoppas god framgång. Då han kort derefter fick ett stort bref, försedt med många förmaningar, men tillika innehållande en betydlig penningesumma, gnuggade han förnöjd hånderna, och utropade: det der vadet var åndå inte en så dum ide!Friaren. Gyllenfelt var nåstan en daglig gåst i Svanehjelmska huset: körde för dottern på alla möjliga slådpartier, dansade slitigt med henne på balerna, samt bembdade sig att på allt vis göra sig intressant — dock allt förgålves. Hilma brydde sig lika litet om honom, som om de andra fjårilarne, och tycktes hvarken höra eller förstå hans suckar och håntydningar. Gyllenfelt svor Öfver henne i sitt sinne; men trodde, detta oaktadt, att han slutligen medelst ihårdighet skulle vinna målet och fortfor derföre med sina uppvaktningar: