Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juni 1850, sida 2

bland de sökande. Vi taga nemligen för alldeles gilvet, att verkligen rdtitrogna, upprigtiga låsare, religiäsa utan skenhelighet och utan skrymteri, skola besitta nog osörvillad blick, för att inse att ingen vålsignelse frodas på sekterismens fålt och att den lårare, hvilken allmånna rösten redan långe erkånt såsom ett öfverlågset snille, åfven år genomtrångd af en fromhet och en varm religids dfvertygelse, ymniga nog att tillfredsstålla de mest framstående andliga behof. — Någon uppmaning till koalition eller förbund emot låsarne anse vi således alldeles öfverslödig, emedan de sanna lisarne nog sjelfvilligt skola stålla sig på de upplystares sida, och emedan ett litet fanatiskt parti, i fall ett sådant verkligen skulle finnas, vål icke kan diktera lagar inom ett samhålle sådant som Götheborg. Betråffande återigen insåndarens fruktan, att gamla relationer kunde bereda öfvervigt åt en visserligen oförvitlig, men talanger och kunskaper sak nande man, anse vi åfven denna fruktan för öfverdrifsen. Vär tid inser allt mer och mer, att den offentlige mannen, för att med framgång kunna verka i mensklighetens intresse, behöfver både kunskaper, uppfattningsförmåga och kraft, och att de egenskaper, hvilka ofta pryda det enskilta lifvet, icke ensamt åro tillråckliga, då fråga blir att öfvertaga ledningen af hela kommuners dyrbaraste angelågenheter, eller att representera vid sammankomster, der lärdom och parlamentarisk förmåga åro oeftergifliga vilkor. Oaktadt hvad hår å vår sida blifvit anfördt, anse vi dock insåndarens uppmaning till enighet båra allvarligen behjertas och vi upprepa hvad vi förut sagt, att det synnerligast för de fattige, för de arbetande klasserna ligger vigt uppå att vålja en man, som, jemte det han besitter förmågan att bereda andlig tröst, tillika förstår att uppfatta tidens sociala frågor och medverka till jemnandet af de olyckliga missförhällanden, som inom nåstan alla samhållen för nårvarande ega rum. Kustinspcktoren Å. Erlandsson har den 24 dennes, från arrendatorn Pontus Creutz å gården Hagen i Askims socken, under beslagsanspråk anhållit trenne packor och sju stulvar shirting. Den 11 enes hafva kustvakterna C. Holtz och C. P. Möller, å hemmanet Lind: i Askims utker, gjort beslag å 10 st. foderlärft och 1 st. slanell; egaren okånd. De med dagens utlåndska post ankomna underråttelser från Slesvig förmåla, att en svensk soldat vid den derstådes förlagda kommendering, för ett obetydligt disciplinfel, blifvit afstraffad med prygel, hvaraf karlen tagit sig så nåra, att han afhåndt sig lifvet. Hvilket vapenslag eller regemente han tillhört uppgifves icke. Hår har man åter ett af de inom svenska armåen icke så sållan förekommande exemplen på de rysliga följderna at detta menskligheten vanhedrande straff, som likafullt icke saknar sina försvarare och loftalare. Det år all anledning att förmoda, att vid nåstinstundande riksdag fråga om prygelstraffets afskaffande ånyo blir våckt, och opinionen om dess grymhet och åndamålslöshet borde vål, med de framsteg humaniteten dagligen gör, hafva vunnit så pass styrka, att den bry ter motståndets kraft och nedtystar dem, som ånnu ifra för hasselkåppens vålde. Beundrarne af ryska seder och bruk skola vål icke ånnu en gång lyckas att låta frågan förfalla, utan år det att hoppas, att stånder och regering förena sig om att ur vår militårlagstiftning utplåna ett demoraliserande straff, som utgår en skamflåck för ett fritt land och för hvars tillåmpning sjelfva ryska czaren funnit sig föranlåten att såtta en viss gråns. ÅGrannriket Danmark, af hvilket vi i slerfaldiga hånseenden hafva så mycket att låra, har åter föregått med ett exempel i reformvåg. Finansministern beråttas hafva godkånt ett från postdirektionen hårrårande förslag till ett likformigt postporto för hela danska riket