Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juni 1850, sida 1

Korrespondens. Paris den 16 Juni. Efter antagandet af den mårkvårdiga och för framtiden betydelsefulla val-lag, hvilken beröfvat omkring 4 millioner medborgare råttigheten att våhja sina representanter, randades en den sällsyntaste morgondag, som någonsin följt på en så ovanlig och makiåliggande handling. Louis Bonaparte inlemnade nemligen då till nationalförsamlingen, genom finansministern Fould, en proposition om en påökning i sin presidentlön, af I millioner 800,000 fr. så att den, med den redan skedda fördubblingen inalles skall komma att uppgå till 3 millioner Francs. Så vål för lagstiftande församlingen, som för allmånheten var detta en verklig syrpris, åtminstone i nårvarande ögonblick men presidenten har klokt hog velat begagna sig af den gynnande sinnesståmningen nu, då högra sidan har en sådan ölvervägande makt. Ministrarne vilja göra saken till en kabinettsfråga, för att, i håndelse af motstånd, skråmma partierna till eftergift med den hotelsen, att presidenten skulle från venstra sidan bilda en ny minister. Ändamålet år förfeladt. Hvar och en inser lått, att Louis Bonaparte vål kan vålja nya ministrar, men icke numera antaga ett nytt system. Hvarken Lamartine, Victor Hugo, Jules Favre, Bixio, Dufaure, eller någon af de mån, hvilka varit i fråga, kunna eftertråda m:r Baroche och ingå i ett kabinett genom hvilket allm. valråtten, på sått som skett, blifvit inskrånkt. Republikens president har icke mer något val. På den bana han sjelf, eller kanske råttare, andra åt honom utstakat, måste han fortvandra till sitt