Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juni 1850, sida 1

hvilken hon också ett halst är efter sadrens död, trådde i brudstol. Äktenskapet blef, som man lått inser, icke lyckligt; ty sedan grosshandlaren förstört den förmögenhet, Emelie såsom hemgift medfört, återstod honom slutligen — intet. En vacker morgon, 2:ne år efter sitt giftermål med Emelie, fann man herr grosshandlaren dåd i sin sång. Han hade aflidit :tillfölje af slag, sades det. Detta tilldrog sig år 1845. Emelie befann sig, efter sin mans frånfålle, i ytterst knappa omståndigheter. Grosshandlarens affårer voro totalt ruinerade, så att han åt sin enka icke efterlemnade ett runstycke. Emelie tröstade sig dock öfver förlusten af sitt jordiska goda genom egandet af en för henne dyrbarare skatt, sin dotter Mathilda, en ljuslockig, blåögd liten engel, modrens afbild. — Att sru S. icke dog af sorg över sin makes dåd, skall såkert ursåktas henne. Seså, min ålskvårda söljeslagerska, nu åro vi framme. Håri detta lilla tvåvåningshus bor vår vånninna med sin dotter. Det årliga understöd hon erhåller från en i Hamburg boende bror, sjelf ej serdeles förmögen, råcker nått och jemnt till hyran för året och hon