Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juni 1850, sida 1

MAO2MOMM:22: —: —— —ö uppnående af stora praktiska mål, ehuru samma råttighet ej uteslutande tillkommit dem. Statens inblandning år ej gerna sedd af engelsmannen och amerikanaren. De betrakta icke regeringen såsom uppfostrare, ledare eller stiftare af samhållet. Tvårt deremot kunna vi gerna såga, att den åsigt, på hvilken de författningar, hvilka utstaka de olika statsmakternas verkningskrets och beståmma den enskiltes råttigheter åro byggde, kan sålunda uttryckas: må vågen vara fri! Detta stråfvande att finna friheten i en ohåmmad rörelse har frambragt, bland andra goda verkningar, åfven följande. För det första att den ohåmmade rörelsen eller frånvaron af statens inblandning ej år inskrånkt till den enskilte, utan har oafhångighetsandan frambragt flere grenar af statsmakten på ett sådant sått, att de haft tid att tillvexa, utveckla sig och vinna sitt eget oberoende. Vi finna derför, att ordet law (lag) tages i flere olika betydelser, ån hos andra folk; att allmånna plässeder, hvilka hos solket slagit djupare rot ån någon skrifven lag, att en parlamentarisk rått uppkommit; att presidenten har större magt, ån kronan, vore den åfven buren af en Stuart eller en Henrik VIII. För det andra, anser man, i söljd af sjelfförtroendet, friheten bestå långt mer i ett stort belopp af råttigheter, ån uti omedelbart deltagande i styrelsen; det sednare blir sökt såsom såkerhet och borgen för de förra. För det tredje alstrar den engelsk-amerikanska friheten den största mångfaldighet i likhet med hvad som uppkommer af hvarje ohåmmad enskild verksamhet. Jemlikhet, liksormighet (om den består i annat ån i lika frihet att utan andras inblandning få handla) år enformighet, och blir motsatsen af lif och verksamhet. Fuör det sjerde har den engelskamerikanska racen, mycket mindre ån någon annan blandat rena samhållsförhållanden med politiska, låter sig sållan förledas af illusioner och fåster sig i statslifvet mer ån någon annan vid den positiva verkligheten. Hvarje menniskoslågtets stora grundsats och rörelse har sitt egendomliga svårmeri, tvinsot eller skadliga öfverdrift. Ånvändes detta på religiösa, samhållige eller politiska rörelser; så inser man lått, att den engelsk-amerikanska sjelfkånslan, når den öfverskridit sina rigtiga grånsor, föres till en sjelfvisk afsöndring och bjertlös egennytta. Den enskiltes svårmiska sjelfviskhet år också den så kallade nyttighetstheorien (ulilitarianism). Härvid får dock ej förgåtas, att vi nu blott tala om borgerlig frihet. Ingen amerikanare eller engelsman, har vål ansett, att de kunna existera utan fåderneslandskärlek eller utan tillgifvenhet för det allmånna båsta, och det år en af alla erkånd sanning, att hos intet annat folk visat sig så mycken offentlig anda (public spirit) som hos de engelsk-amerikanska folken, och sådant, oaktadt man skulle tro, att den enskiltes sjelfviskhet skulle leda till ett motsatt förhållande. Grunden hårtill år att den engelsk-amerikanska friheten vånjer solket att I lita på sig sjelft mera ån på staten. IndiviI derna kånna derför, att de måste hjelpa hvarORONS ÅXÅXXÅ--—