Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juni 1850, sida 2

— — lat afskåra honom: den nemligen, att i framtiden kunna betala sina skulder. Herr Ekbohrn har i vrede utfarit emot Aftonbladet och andra tidningar och påstått att de skrifvit emot bättre vetande; men hvad benåmning har då herr Ekbohrn på sitt eget beteende att beskylla hr Sandvall för egennytta och likgiltighet om kreditorernas rått, oaktadt han, E., beståmdt kånner och bestämdt måste vara öfvertygad derom att motsatta känslor hos Sandwall stådse varit rådande? Om icke herr Ekbohrn, genom sin vexlande stållning till herr Prytz och flere andra, redan långt förut visat huru lått han kan öfvergå från den intimaste vånskap till det oråttvisaste och oförnuftigaste hat, och tvertom; skulle hans angrepp förvånat oss, men numera förvånar oss ingenting som kommer ifrån det hållet. Ått just herr Ekbohrn anser sig böra kasta första stenen på den som år nog olycklig att hafva kommit i ett tillfålligt obestånd, hår vål också till menniskosjälens mest befångda motsågelser. — Uvad vi förutsade har intråslat. Härvarande magistrat, dråtselkommission och stadens åldste, hafva icke allenast bifallit herr polismåstaren Norins förslag angående ny organisation af polisen, utan till och med gått ånnu långre, betråffande såvål posteringarnes antal Som omkostnaderna. Förslaget asgär redan med dagens snållpost till Stockholm för att underställas Kongl. Maj:ts prösning och erhålla dess sanktion. Vi skola ofördröjligen meddela den i åmnet aflåtna skrifvelsen. En murarearbetare B. Edberg, som varit sysselsatt med reparationsarbete å det s. k. gamla biskopshuset vid hörnet af Drottningoch Östra Hamngatorna, tråffades dervid af den olyckan, att han sistl. gårdag nedföll från en stållning i gatan, och skadade sig så illa, att han icke förmådde röra sig från stället, utan måste aflöras till sitt hemvist. — Skaraborgs Läns hushållningssållskap, som utan tvifvel år det verksammaste hushållningssällskapet i hela landet, har inbjudit länets . ? — innevånare, och äfven andra, som intressera sig för ämnet, till ett landtbruksmöte på stora Halla den 5 nåstkommande Augusti. Med anledning deraf, att kapten Zachrissons kommendering till Carlsborg, i det nyligen utkomna brefvet om Stållningar och förhållanden, omtalas såsom blott tillåmnad, samt till förekommande att de reflexioner deröfver, som I samma bref dessutom innehåller, icke mätte leda till någon för honom ofördelaktig slutsats, får Red., som sårskildt kånner de många obehag och ledsamheter, kapten Z. för sin ståndaktighet och konseqvens, den sednare tiden haft, och ånnu fortfarande har att utstå, upplysa, att han alltifrån slutet af förliune Mars månad verkligen innehaft ifrågavarande kommendering och vistats på Carlsborg, men i att han, ehuru råttvist uppbragt öfver detta den blinda lydnadens satilliters nya, och får de pekuniåra uppoffringar som derigenom förorsakats honom, så mycket betånkligare angrepp på hans existens, dock icke tänker att derpå svara så långe nya provokationer icke tvinga honom att bryta sin hittills iakttagna tålmodiga tystnad.