Ilarro Marring. (Forts. o. slut fr. N:o 123). På detta sått hade han varit statsfånge under polisens uppsigt i 8 månader, då det från Wien uppdagades att en personlig förbindelse egde rum mellan honom och de 3:ne bröderne Ypsilanti samt Lassanes, som det lyckats Harro att besöka 2:ne gånger i Theresienstadt. Efter denna upptåckt lyckades det honom att fly till Mänchen, medan de 4 grekerne för mera såkerhet skull blefvo transporterade till Burg (slottet) i Wien; detta kostade emellertid Alexander Ypsilanti lifvet, ty han led af en mycket farlig sjukdom. Harro planterade sin vån ett afskedsminne i skaldestycket -Korset vid Alexander Yysilantis graf-, hvilket år erkåndt som en poetisk produkt af stort vårde. Ypsilanti var demokrat och kåmpade för en grekisk republik, detta var vål orsaken till hans långvariga fångenskap. Det skall vara bekant i Österrike, att Harro utgjorde föreningslånken emellan Phsilantis moder och slottsfångarne, för att verka till deras befrielse. Ett sednare försök i detta hånseende lyckades och i April 1828 ankommo den yngste Ypsilanti och Lassanes till hotellet -Zum Hirsch i Mänchen, hvarest de tråssade Harro. Såsom minne af Alexander Ypsilanti mottog han af sine grekiske vånner det silfverstift, hvarmed den aflidne skrifvit sitt testamente. Vid denna tid hade kriget mellan Ryssland och Turkiet utbrustit, och emedan Harro beslutat att deltaga deri, begaf han sig på våg till Jassy, sedan han tillika med Lassanes skrifvit dramat Der Renegat auf Morea-. Lassanes reste dfver Frankrike till Grekland, den unge Ypsilanti begaf sig deremot till Paris. I stållet att komma till Jassy och der intråda i polska arm6en, blef Harro, på grånsen till Polen, mycket hästigt mottagen af Kosacker, hvilka förde honom till storfursten Konstantins bekanta palats Belvedere i Warschau. Konstantin lemnade honom nu valet mellan att intråda i ryska gardet eller — sörsvinna på en polsk sästning. Genom detta tvång blef således Harro officer i gardes-Uhlanregementet -storsurst Konstantin-. Uti das Volk-, en tidning, som Harro utgaf i Rendsburg 1849, finnes en serie biografiska fragmenter, hvari han behandlar sitt 2-åriga vistande i Warschau. En mera allmån skildring öfver de polska förhållanderna och Warschau, innehålles i hans memoirer öfver Polen och minnen från Warschau, hvilka i 2 band utkommo i Tyskland 1831. Förhållanderna i Warschau, så som de skildras i dessa två Harros arbeten, göra lått begripligt, för hvilken utomordentlig fara Harro var utsatt om han ett enda ögonblick glömde sin röl som rysk gardesofficer. Konstantins hemliga polis skall Fid denna tid hafva räknat 4000 spioner i Warschau och ett proportionerligt antal på resor i Europa. Emellertid vann Harro under sin tjenstetid storfurstens nåd och utmårkelse, men den fullkomlighet, hvarmed han spelade sin röl som rysk serdesofficer rubbade likvål icke polackarnes ötverty: gelse att de i honom sågo en varm anhångare af srihetens sak. Som officer studerade Harro det ryska sy: ALäkäk EE 2 IA TT TYSEN SSE SPANAT