te? Du ålskar nog icke synnerligen mycket vår allernådigste kejsare?Gossen ville svara då en vink af modren hindrade honom och hon tillade sjelf i hans stålle: -Jag uppfostrar mina barn till sanna kristna, herr ofsicer och då låra de åfven att ålska sina siender!Ryssens mine blef mera hånande och Isidora frågade nu icke utan kånsla: -Min herre! Är ni kanske skickad, att utforska graden af den tillgifvenhet, som ett pohlskt hjerta sörmår att egna åt alla ryssars sjelfherrskare?Alldeles icke, vackra fru, svarade den tillfrågade, vår kejsare år för stor och stolt får att behöfva tigga om kårlek, och likasom dagens vålsignande stjerna belyser godt och ondt, så utgjuter han åfven sin nåds ymnighetshorn lika öfver tacksamma som otacksamma !Nu brast Isidora i skratt — likvål fortsatte ryssen utan att ett anletsdrag föråndrades: Slutligen låter hans kejserliga majeståt nu, i stållet för att de landsförviste rebellernas söner borde på laga våg af bådelshånder utrotas, bereda dem hus, klåder, fåda och uppfostran!-Har då kejsaren låtit uppföra ett nytt