Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juni 1850, sida 2

II. Åtta månader sednare återfinna vi grefvinnan Marzinsky i en simpel kammare inom ett enkelt hus på landet, sysselsatt med att tillreda bonddrågter. Prälsaker och silfverglitter voro försvunna och af de rikligen sirade tjenarnes skara återstår nu blott den trogna Paula, som just nu vid den lilla eldstaden tillredde middagsmålliden. Men ur lsidoras ansigte hade alla uttryck af vild smårta och dödsångest vikit bort. ... Vemodet hade förklarat de sköna dragen, och ofta lyste hennes ögon af förhoppning, såvål som glådje. . Hon hängaf sig nu åter åt de hulda barnen, och om hon kunde tro de underråttelser, hvilka ingått från några slågtingar, så hade hennes make, sedan han skiljt sig från de maktegande anförarnes och soldaternes envisa beslut, med andra af sina olyckskamrater funnit en skyddande fristad i Frankrike. På den raske Ignaz tillgifvenhet och trohet kunde hon lita, och med hvarje stund trodde hon sig kunna emotse den redlige tjenarens losvade återkomst, i hvars sållskap hon med sina barn tånkt att skynda sin make till mötes. Smärtsamma offer åro redan gifne! Efter Pohlens fall har Isidora åfven sett sjunka den storhet och glans, som var fåstad vid hennes hus. ... Hennes namn år smådadt,