KLorrska -Morgenbladethar börjat en serie intressanta och upplysande artiklar angående den famösa och sorgliga tilldragelsen med Harro Harring. Djupt har det gripit norrska ationalkånslan, detta attentat icke endast mot en individ, en främling, som sökt en sristad hos ett folk bekant för sin gåstfrihet, hvilken hos dem var en nationaldygd, utan åfven mot Iden fasta tron på personlig såkerhet och frimet, betryggad af författningen och de borgerliga lagarne. Christianias innevånare hafva också på ett eklatant sått opponerat sig mot detta våld. Flera tusende menniskor, såger Morgenbladet, beledsagade sistliden Onsdags afton den deputation, som i stadens innevånares namn skulle fritaga dessa från all delaksighet i våldet mot fråmlingar. Största delen af dem som deltogo i demonstrationen hade eldrig sett, ånnu mindre talt vid Harring; det jär således tydligt att demonstrationen icke I egentligen gållde den enskildte mannen, utan en princip. Nåmnde blad öfvergår sedermera till en undersåkning om upphofsmannen och I bevekelsegrunderna till detta dåd. Harrings skrift, Testamentet från Amerika, utkom den 17 Maj detta år, statsråds-afdelningens resolution år daterad den 27 Maj, och att denna år fattad i ett sårskildt för detta åndamål hållet statsråd, kan man sluta deraf, att statsrådets vanliga samlingsdagar åro Onsdagar och Lördagar, men den 27 intråssade på en Måndag. Som nu boken 20 dagars tid varit i bokhandeln tycks den i början icke hafva ansetts så farlig, men i en hast måtte denna I tanka blifvit föråndrad, och det till en så betydlig grad, att man ej kunde dröja till den 29:de som var en af de vanliga samlingsdagarne. Saken karakteriserades till och med som en nådvåndighetshandling, emedan den afgjordes utan att först förelågga konungen I densamma. Då man icke kan sörestålla sig, att man behöft 20 dagar att stadga sin mening öfver boken eller dess författare, måste man antaga, att någon yttre drissjeder förefunnits till det hastiga beslutet, någon uppfordring från annat håll. Gissningarne hafva hår ett vidStvåckt fålt för sig. De rykten, som gå, att en fremmande magt skulle hafva önskat Harrings förvisning, tyckas icke så osannolika, då man kånner det faktum, att Harring, under Sitt vistande hår, varit föremål för en särdeles uppmårksamhet, att en viss man hår i staden, som allmånneligen antages gå en fråmmande makts årender, anhållit hos brefbåraren att få se alla Harrings bref, innan de framlemnades till honom. Det år icke otroligt, att det gifves personer utom Norrige, som serdeles intressera sig för Harring, helst når man kånner att han i Preussen år proskriberad, och att i Ryssland flera tusen rubel åro satta på hans hufvud, allt för hans glödande frihetsiders skull. Vi skola esterhand nårmare följa Morgenbladets iagttagelset i denna interessanta assår; för närvarande nödgar oss bristande utrymme att afbryta. Stockholm. ä